En stor svensk har gått vidare

Han blev skjuten, lär det sägas... en del säger att han blev strypt också. Vet ni något annat?



Vila I Frid
Kalle Sändare
1931-2008

Utan
Ånger
Är Du Rädd

Batikhäxan

Underhållande blogg:

http://batikhaxan.blogg.se/

Den politiska kartan i Sverige

Flashback på väg utför?

Efter många år har undertecknad bestämt sig för att lämna det oberoende diskussionsforumet Flashback på obestämd tid. Flashback har vuxit snabbt, vilket lett till sjunkande ålder, sjunkande intelligens, och sjunkande kvalité på skribenterna. Moderatorerna försöker hänga med i svängarna, men tycks ha det allt svårare.

Häromdagen använde Flashback sitt regelverk till att permanent stänga av en av forumets få läsvärda skribenter, "Kafir" från Sydsverige. Detta skedde efter 1 (en) förseelse, som sannolikt var ett rent slarv-inlägg. Samtidigt som detta sker så tillåts obegåvade, aggressiva skribenter posta ad hominem-attacker, one-liners och rent skräp utan åtgärder.

Är man så gammal som Fula Gubben så har man varken tid eller lust att argumentera med obegåvade människor. Denna blogg lever förstås vidare, i övrigt så fortsätter diskussionerna på forum med en genomsnittsålder högre än 19 och en genomsnitts-IQ högre än 90.

Så här skrev jag innan jag loggade ut (inlägget är förmodligen redan raderat på FB):

Ganska typiskt att Flashback lyckas använda sitt regelverk till att slänga ut Kafir, en av de relativt få (trots 200.000+ medlemmar) skribenter som regelbundet postar intressant, kontroversiell och svårfunnen info. Vem tusan håller reda på vilka mediciner som är narkotikaklassade?

Häromdagen blev undertecknad omotiverat påhoppad av en av de illiterata kretiner som tycks utgöra det "nya" Flashback. Sånt händer, men när jag tog en titt på vederbörandes post-historik fanns där fler månader av liknande inlägg: otrevliga one-liners, ad hominem-angrepp och ett ständigt aggressivt språkbruk.

Sådana medlemmar ska förstås vara kvar, medan värdefulla skribenter sparkas ut efter ett klantigt inlägg. Starkt jobbat, FB.

En ungdomsgård för obs-barn är inte vad jag menar med "underground", och Fula Gubben säger därför adjö till Flashback tills vidare.

Majblomman -- en hotad kultur?

Den fina svenska traditionen med försäljning av maj-blommor till förmån för sjuka och handikappade faller inte alla på läppen i det nya Sverige. Knappt har försäljningen kommit igång förrän flera rån på öppen gata rapporteras.

Barn på 10-12 år lär sig ett och annat om den kärva verkligheten i fel delar av stan, när de rånas på dagskassan av äldre s k ungdomsgäng. Läs och dra dina egna slutsatser:

http://sydostran.se/index.64473---1.html

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1166761.svd

http://sydsvenskan.se/malmo/article316738.ece

F d SVT-reporter erkänner systematiska lögner om invandringen

Ett högst anmärkningsvärt debattinlägg finns att läsa på DN Debatt, författat av Gunnar Sandelin. Den f d SVT-reportern Sandelin beskriver med häpnadsväckande precision det sjuka, förljugna förhållande som råder inom mainstream-media vad gäller rapporteringen kring invandringspolitik och invandrarnas situation.

...Under åtta år därefter var jag reporter på Sveriges Television. Där fick jag bland annat instruktioner av en ansvarig redaktör för ett av våra största nyhetsprogram att det ska "vara så synd om invandrarna att folk ska gråta framför teven". För att en nyhetssändning skulle bli en "bra show" var att det önskvärt att det fanns offer, men det var underförstått att dessa offers anspråk aldrig synades i sömmarna.

Långsamt och sent omsider kryper sanningen fram, en sanning som många oberoende debattörer försökt sätta ljus på under lång tid, trots censur och åsiktsförtryck från samma medie-kanaler som är skyldiga till detta skandalösa hyckleri.

Läs och häpna

Fallet Cecilia Beckroth

En av de märkligaste person-härvorna vi sett i Sverige på senare år håller för närvarande på att nystas upp. Det handlar om Cecilia Beckroth, f d representant för flera politiska partier, källa (med mera) till flera kända journalister, "expert" på datasäkerhet, nämndeman i Stockholms tingsrätt, åsiktsmaskin i välkända kriminalfall (trots sin position i tingsrätten)... CV:n kan sträckas ut ytterligare.

På alltid läsvärda Flashback har Beckroths förehavanden diskuterats under en lång tid. Nyligen har "dataexperten" Beckroths mailboxar hackats och innehållet har lagts ut på bl a Pirate Bay. Innehållet är bitvis häpnadsväckande och bekräftar och fördjupar bilden som diskuterats på Flashback.

Ett flertal kända journalister har dragits in i Beckroths egendomliga föreställningsvärld, och vissa av dem har fått ångra det djupt. Media-kopplingarna har samtidigt sannolikt fått tidningarna att ligga lågt, men efter bl a jävs-diskussioner i tingsrätten och en polisanmälan från en Expressen-journalist mot Beckroth, så tar Aftonbladet i dag "bladet" från munnen med en längre artikel som sammanfattar historien så här långt, med en tämligen kritisk ton. Tidigare har även Resumé skrivit en del kortare artiklar om Beckroth.

Aftonbladets senaste artikel finns (ännu) enbart i pappersupplagan. Här är ett par andra Beckroth-artiklar av färskt datum, en som involverade den skandaliserade journalisten Trond Sefastsson, och en med samme man och en eventuell hackerattack mot Radio Islam.

Detta är emellertid bara en liten del av vad Cecilia Beckroth varit inblandad i.

Senaste Flashback-tråden (lång men högst läsvärd):

Fler Flashback-trådar om Cecilia Beckroth, en här, och här en annan.

Fallet Joy Rahman (flashback via Flashback)

En av dagens mer intressanta nyheter är att f d hemsamariten Shaik Zulfiqur "Joy" Rahman sitter anhållen i Bangladesh som misstänkt i en mordutredning. Namnet torde vara bekant för de flesta, då Rahman i Sverige tilldömdes det största skadestånd som någonsin delats ut efter en rättsprocess.

Så som ärendet framställdes i media fick nog många intryck av att ett justitiemord begåtts, att Rahman var rentvådd för mordet han tidigare hade fällts för, osv. Bilder av den lycklige Rahman med blommor och en postgiro-utbetalning på 10 miljoner kr (eller åtminstone ett beslut om detta) blåstes upp stort i vår alltid lika eftertänksamma dagspress, och det hela var en "positiv" nyhet.

Fula Gubben drar sig till minnes att dagstidningar som Aftonhoran och Träckspressen, snarare än att fördjupa sig i fallet, gärna skrev om att Rahman var liten till växten och verkade snäll. Kombinera detta med att han var en stackars utsatt invandrare så blir PK-medias slutsats given: "Joy" Rahman måste vara oskyldig!

Emellertid var bakgrunden mer komplicerad och betydligt mörkare än vad medias enfaldiga rapportering tydde på. I efterhand, och med pågående ärende i Bangladesh i åtanke, framstår det snarare som mycket svårbegripligt att Rahman friades från mordet. I slutändan handlar det troligen mer om skickligt lagvrängande från advokat Peter Althin, än någon sorts "justitiemord".

För den som likt Fula Gubben tidigare inte satt sig in ordentligt i fallet, och därför lurats av medias rosenröda beskrivning av "Joy" Rahman, kommer här lite besk mot-medicin, sammanställt från det icke särskilt PK-skadade forumet Flashback.

http://www.flashback.info/showpost.php?p=1346538&postcount=27

[Mordoffret] ströps med ett snöre som kom från en av Rahmans andra klienter och gärningsmannen försökte elda upp kroppen med tändvätska som Rahman köpte på en bensinstation i närheten straxt innan dådet. Althin skickade stryptråden till SKL för att de skulle verifiera att den inte kom från Rahmans andra klient men undersökningen visade tvärtom att den med 99% säkerhet var identisk med just den andra klientens material. Pinsamt för försvaret och därför lät man också bli att nämna detta i resningsansökan.

http://www.flashback.info/showpost.php?p=1350168&postcount=40
Observera att kassörskan har pekat ut Rahman som den som köpte både kaffe och tändvätska, även om det registrerades på två olika kvitton. Och i den tekniska undersökningen från kassaapparaten bekräftades kassörskans uppgifter, kaffet betalades först och direkt efter tändvätskan. Klockslaget stämmer också med Rahmans tidsschemma.

http://www.flashback.info/showpost.php?p=4052963&postcount=78
Det kom många klagomål från pensionärerna. Dessa tyckte att J.R. slarvade och stannade hos dem alltför kort tid. M.B. hade svårt med att ofta inte veta var J.R. höll hus när hon sökte honom. Upprepade gånger fick hon av olika pensionärer höra att det försvunnit pengar och annat i samband med att J.R. hade arbetat hos dem. En vårdtagare hade förlorat ett armband och en guldklocka. Belopp om 10 000 kr och 30 000 hade varit på tal. En pensionär berättade att han en kväll hade överfallits av någon som tog ett strupgrepp på honom. Pensionärens hustru pekade ut J.R. som angripare. Samma kvinna gillrade också en fälla för J.R. och konstaterade att denne tillgrep pengar. Sammanlagt var det väl tio pensionärer som vägrade att ta emot J.R. i fortsättningen. Hon vet att J.R. vid något tillfälle blev kallad till förhör. Hon har dock inga bevis för att J.R. skulle ha utfört tillgrepp. Hon har inte gjort några egna iakttagelser. - På senare tid var J.R. aggressiv.

(Tack till Flashback-signaturen "Kvackelikvack" för denna sammanställning.)

Fula Gubbens kommentar:

En långväga immigrant kommer hit, mördar en pensionär, blir media-hjälte och får 10 miljoner i handen. Det är sagan om det moderna Sverige i ett nötskal.

Maria Schottenius försvarar medias rätt att ljuga

Klipper in denna transkription av ett häpnadsväckande uttalande som DN:s kulturchef Maria Schottenius gjorde i radio (P1) häromdagen, angående Johan Norberg-affären.

Läget inom svenska flum-media är inte så illa som vi trodde -- det är faktiskt värre.

MARIA SCHOTTENIUS:
- Det är en ny sak som har kommit på senare år, det här att folk
ska be om ursäkt, att det finns sant och falskt, och lögner och hit
och dit. Det pratas liksom i de termerna och det är ganska nytt. För
det mesta så diskuterar man, resonerar, har uppfattningar, åsikter.
Det är ett väldigt ointellektuellt sätt att gå till väga på tycker
jag, det här att här var det lögn och det ska ursäktas. Så skriver man
ju inte normalt sett i kulturartiklar. Så det här är något nytt som
jag inte förstår.

PROGRAMLEDARE:
- Tror du att sanning finns?

MARIA SCHOTTENIUS:
- Sanning? Vad är sanning, som Pilatus sa. … Ja du, det är en stor
filosofisk fråga. Vi får ta den någon annan gång, tror jag.

Angående hacker-kuppen mot Aftonbladet

Bakgrund
Det nya året började alltså med en ytterst stimulerande nyhet, nämligen att tidningen Aftonbladets mail-server hackats av ett gäng Vuxna Förbannade Hackers (VFH). Eftersom stora delar av AB:s hjärntrust valt korkade lösenord till sina mail-konton kunde VFH enkelt ta sig in i ett stort antal mailboxar och läsa innehållet.

Enligt uppgift låg mailboxarna öppna en lång tid, kanske flera veckor, vilket gett VFH gott om tid att gå igenom mottagna och skickade mail, även historiska sådana, och givetvis spara ned allt intressant man hittade. Vilket bör ha varit en hel del.

Dessutom skriver Resumé att

Enligt källor till Resume.se har hackarna varit inne och läst e-post. Mejl från person A till person B om person C har vidarebefordrats till person C. Detta kan få mycket allvarliga konsekvenser inte minst för den redaktionella sammanhållningen på Aftonbladet.

Hacker-intrånget avslutades stilenligt genom att VFH delade med sig av påloggningsinformationen till Flashbacks medlemmar, vilka förstås roade sig med att gå in på Aftonbladets mail-server och göra diverse obscena massutskick och parodiska mötesinbjudningar.

Intressant -- och typiskt -- nog har mainstream-media legat lågt med denna ganska dramatiska incident, som normalt sett borde ha stort nyhetsvärde. Föreställ er rubrikerna om en liknande attack hade skett mot Ericsson eller Försvarsmakten!

Historien är förstås långt ifrån över, och vi får hoppas att VFH delar med sig av de nedladdade mail man samlat på sig, särskilt sånt som visar vad för sorts människor Aftonbladets journalister är.

Kommentar
Angående VFHs gärning och deras (enligt vissa) osofistikerade text-budskap till Aftonbladet vill jag säga följande: VFH är inte någon sorts intellektuell gruppering som startat en ny tidning för att kritisera AB. Det är inte frågan om det. Det är inte heller frågan om att vinna stöd ute hos den lättmanipulerade pöbeln som eventuellt förfasar sig över hackers. Maktbalansen mellan mainstream-media och den enskilde medborgaren är sådan att varje försök att spela på konventionellt opinionsbildande vis gentemot en svensk tidning är dömt att misslyckas.

Vad man måste göra är att skriva nya regler, på sin egen arena, och dra in motståndaren dit. Vilket är vad t ex en sån här hacker-attack och dess efterspel gör. Nästa steg från VFH bör vara att offentliggöra en del saftiga mail, dock inte alla, och därefter försvinna under jord på obestämd tid.

Anonymitet är nyckeln i kampen mot mainstream-media. Deras viktigaste vapen är smutskastningen, och det vapnet desarmeras enkelt genom att hålla sig fullständigt anonym. Alltså har man ingen kontakt med dem, och man kommunicerar inte med dem på deras vis eller med deras språkbruk.

I det ögonblick en svensk tidning vet något om dig, t ex din sociala bakgrund eller politiska hemvist eller rentav vem du är, så står smutskastningsapparaten redo att gå igång, och du kommer att bli avrättad i några snabba artiklar, utan någon som helst möjlighet att försvara dig.

Det är denna verklighet som misshagliga personer som t ex invandringskritiker eller marknadsliberaler befinner sig i, och de har fått smaka på Goebbels-piskan från regimtrogna media många gånger.

Avslutningsvis är jag inte övertygad om att Aftonbladet angreps av något särskilt skäl, mer än att man representerar en obehaglig, ohederlig maktapparat bland många andra i Sverige. Hacker-gänget hittade en lucka och fick jackpot när man klev in genom den. Ibland knackar verkligheten på, i form av terrorister eller ilskna hackers. Och har man inte sett om sitt hus i förväg, då blir konsekvenserna omfattande.

Underhållande är det hur som helst.

Gott Nytt 2008 !

Det kommer att bli skrämmande, det kommer att bli absurt, det kommer att bli politiskt korrekt. Kampen går vidare!

Vet ni förresten vem Mona Sahlins favorit-hockeyspelare är?

Svar

Anmärkningsvärt PS om Helsingborg

Vad gäller Helsingborg kommuns uppsagda avtal med migrations-verket (se nedan) visar det sig nu att Sverigedemokraterna lokalt motionerade om detta redan i augusti.

Emellertid har tidningarna inte med ett ord nämnt att det var ett SD-förslag från början.

Sverigedemokraterna är Helsingborgs tredje största parti. Björn Söder, som är kommunfullmäktigeledamot i Helsingborg, kommenterar:
- Vi är det tredje största partiet i kommunen och vi har motionerat om precis det som man nu tagit beslut om. Ändå tillåts vi inte kommentera beslutet. Det är anmärkningsvärt men också talande för vad som pågår.

Man ser här alltså ett exempel på SD-politik som omsätts i konkret verklighet. Tydligen är politiken gångbar, så länge de etablerade partierna och media suddar bort "SD"-loggan från den.

Kan kommun-upproret lösa den gordiska knuten?

Helsingborgs kommun säger upp sitt flyktingavtal med migrationsverket, enligt en nyhetsbulletin idag.

Helsingborg väntas säga upp flyktingavtal

Det akuta problemet med att hitta bostäder till flyktingar i Helsingborg gör att kommunen säger upp flyktingavtalet med Migrationsverket. På torsdagskvällen väntas utvecklingsnämnden fatta det formella beslutet.

Christian Orsing (m), ordförande i utvecklningsnämnden

– Vi klarar inte av den flyktingvåg som är i vår stad. Om vi menar allvar med att jobba med segregation och utanförskap så kan vi inte ta ytterligare flyktingar hit, säger moderaten Christian Orsing som är ordförande i utvecklingsnämnden.

Eftersom lagen ger flyktingar rätt att bosätta sig i vilken kommun de själv vill så har antalet som flyttar till Helsingborg fortsatt att öka trots att det är akut brist både på bostäder och jobb.

För att även försöka bromsa inflyttningen på ett annat sätt så väntas nämnden ta beslut om att sänka bidraget med 1 200 kronor i månaden för de flyktingar som är inneboende hos någon annan.

Som bekant tackar ett stort antal kommuner runtom i landet numera NEJ till att ta emot flyktingar, sannolikt efter att ha sett den närmast katastrofala utveckling som bl a Landskrona, Södertälje och delar av Malmö drabbats av. Nere på kommunal nivå duger ingen dubbel-moralisk bokföring eller vackra floskler från 1980-talet, utan det är en krass verklighet med bostadsbrist, arbetslöshet, socialbidrag, ghettofiering, kriminalitet, och utflyttning av etniska svenskar.

Att svensk invandringspolitik är som ett hål i huvudet av Grand Canyon-format står uppenbart för allt fler. Av någon anledning fortsätter vi att ta emot stora mängder outbildade människor från helt väsensskilda kulturer utan att ha någon vettig framtid att erbjuda dem. Det hela tycks handla om prestige och politisk korrekthet, där ingen ledande politisk aktör vågar ta det första steget, eftersom hycklande mainstream-media och politiska motståndare då -- förmodar man -- omedelbart angriper dem. Alltså fortsätter den självdestruktiva politiken, lika säkert som att en byfåne fortsätter att såga av grenen han sitter på.

Göteborg, landets näst största stad, har i år seglat upp som en ny problem-kommun vad avser s k integrationsfrågor. Stadens starke man Göran Johansson (s) har på typiskt frispråkigt manér signalerat att situationen börjar bli ohållbar. Han har bl a föreslagit att illegala invandrare ("gömda flyktingar" på orwellskt PK-språk) ska avvisas direkt. Förslaget att minska flyktingmottagandet röstades dock ner av övriga partier lokalt, varefter Johansson nu säger i DN att andra kommuner ska tvingas ta emot flyktingar.

Men... Göran Johansson inser nog att ett sådant påbud uppifrån regeringen gränsar till politiskt självmord, och med stor sannolikhet kosta Alliansen valet 2010. Vad han egentligen vill är troligen att driva den totala flykting-frågan till sin spets. En annan lösning måste fram, och denna lösning är ett minskat nationellt flyktingmottagande. Det är den logiska konsekvensen av rådande situation, och utspel av Johanssons typ kan tvinga fram ett sånt ställningstagande fortare än annars.

Regeringen följer förstås detta med spänt intresse. Vad som behövs är ett NEJ TACK från många kommuner, inklusive invandrartäta och stora sådana som Helsingborg. Blir det kommunala motståndet för kompakt och utbrett så har regeringen samlat ihop till ett mandat där man "motvilligt" minskar den totala flyktingströmmen, och kan skylla detta på de egoistiska kommunerna, vilka i sin tur rycker på axlarna och säger "visst". Ingen är ensam skyldig, de lokala väljarna håller med sina lokala kommunpolitiker, regeringen "tvingas" ta ett för Sverige gynnsamt beslut som man aldrig kunnat ta av egen maskin. Dessutom kan man desarmera Sverigedemokraternas frammarsch, i viss utsträckning.

En elegant lösning, inte sant? Att vinna ett riksdagsval är viktigare än alla sakfrågor.

Bordellhärvan: lite citat, namn och stöd-källor

(se föregående blogg-post för allmän bakgrund till härvan)


Presskonferensen 5 december 2007
”På andra sidan om advokaten sitter Ove Sjöstrand, den polis som utredde händelserna.
- Vi fick enbart order om att höra ett visst antal kunder och ett visst antal flickor. Åklagaren beslutade. Jag har försökt att förtrycka det här många gånger. Flickorna har uppgivit de här namnen för mig. Det handlar bland annat om Olof Palme, Lennart Geijer, Fälldin och Olof Johansson, säger Ove Sjöstrand.
- Jag tror att det var de fyra som nämndes mest av flickorna, tillägger han.
Margareta Lidner, syster till Doris Hopp, pekar under presskonferensen i ett uttalande ut politiker som Tage Erlander, Gunnar Sträng, Olof Palme, Tage G Pettersson och Torbjörn Fälldin som besökare i Doris Hopps lägenhet på Ruddammsvägen.
- Dessa namn är jag hundraprocentigt säker på, men det finns fler.

Eva Bengtssons kusin mäktar inte med att vara med på presskonferensen. Deanne Rauscher läser upp ett uttalande där hon beskriver hur hon som 14-åring erbjöds till den svenska makteliten.
- En av de männen var dåvarande energiministern Olof Johansson. En annan Torbjörn Fälldin. Sist men inte minst Lennart Geijer. Jag har levt mitt liv med den här kunskapen och den skam och skuld som jag känt för att jag som tonåring lät mig dras in i det här.”
http://www.varldenidag.se/ArticlePages/200712/07/20071207085919_113/20071207085919_113.dbp.asp

_________________________________________________________________________


”Säpochef bekräftar Palmes och Fälldins roller
Olof Palme, Torbjörn Fälldin, Lennart Geijer och Olof Johansson är exempel på svenska toppolitiker som var involverade i Bordellhärvan, bekräftar Olof Frånstedt, som var operativ chef på Säpo under 1970-talet.
– Absolut, det framkommer tydligt i förhören att dessa politiker besökte Doris Hopps prostituerade, säger han till Världen Idag.”


_________________________________________________________________________

SÄPO-observation av Fälldin tas upp i Aftonbladet 2004

"...Fälldin pekas ut i den kontroversiella boken [Rauschers bok från 2004] som en av männen som betalade för sex.

Den förre statsministern nekar dock till anklagelserna.

- Jag har aldrig haft någonting med dessa kvinnor att göra.

Några av flickorna säger till både polisen och till författarna att du är en av kunderna?

- De har möjligen sett detta som ett sätt att sko sig på något vis, genom utpressning eller annat. Men något sådant har jag aldrig utsatts för.

Du pekades ut i rikspolischefens pm?

- Jag fnös åt det där.

Säpos spanare ska ha sett dig utanför den misstänkta kvinnans bostad?

- Det är tydligt att till och med Säpofolk kan se i syne."

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article234677.ab


_________________________________________________________________________

Poliserna: ”Det var en total mörkläggning”
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article234673.ab


_________________________________________________________________________


"DN:s stora kris", en läsvärd ledare om mörkläggningen, av DN:s dåvarande chefredaktör
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=554&a=354155


_________________________________________________________________________

citat från Deanne Rauschers & Janne Mattssons bok:
”En kommissarie från Säpo säger i boken: "Vi var verkligen upprörda av och engagerade i det här fallet, men när det började uppdagas vilka som var inblandade var det som att dra ner rullgardinen. Det blev nattsvart och det gick inte att fortsätta."
Och en förhörsledare fyller i:
"Profumoskandalen var bara en suck jämfört med det som hände i Sverige."


_________________________________________________________________________

från presskonferensen 2007-12-05
” Av de du nämner i boken, vilka var det som utnyttjade då 14-åriga Eva Bengtsson?
– Det var Olof Palme, Thorbjörn Fälldin, Lennart Geijer och tv-mannen Sigvard Hammar, säger Deanne Rauscher.

Och vilka utnyttjade hennes 15-åriga kusin?
– Det var Olof Johansson, Thorbjörn Fälldin och Lennart Geijer.”


_________________________________________________________________________

TV4-debatt 2007-12-05, refererat på Flashback
”Eva Bengtsson berättade just i TV4 att hon haft Palme, Fälldin och Geijer som kunder. Palme bara två gånger, men dom andra två desto fler.”

Bordell-härvan: the show so far

Här följer en kronologisk sammanfattning av Bordell-härvan, även känd som Geijer-affären. Källor är bl a artiklar i Dagens Nyheter och Aftonbladet.

Maj 1976. Polisen griper bordellmamman Doris Hopp, som sedemera döms till två års fängelse. Utredningsmaterialet nämner ett antal kända svenskar som kunder hos de prostituerade. Domen överklagades till hovrätten, och åklagaren kallar då två nya vittnen, underåriga prostituerade. Överklagan dras tillbaka, och vittnena hörs aldrig.

1976. Sex med underåriga (under 15 år) var straffbart enligt dåtidens lagstiftning, under begreppet ”otukt”. Trots att underåriga prostituerade förekom i utredningen, valde åklagaren att inte väcka åtal kring detta; oklart varför. Att köpa sexuella tjänster av vuxna var vid denna tid inte olagligt.

Augusti 1976. Dåvarande rikspolischefen Carl Persson skriver några hemliga promemorior till dåvarande statsministern Olof Palme. I ett PM nämner Persson sex st högt uppsatta politiker och tjänstemän, vilka förekommit som kunder i bordell-utredningen. Ett av namnen var dåvarande socialdemokratiska justitieministern Lennart Geijer. Detta bedömdes vara en säkerhetspolitisk risk, särskilt som flera av de prostituerade var utländska (polskor). Palme väljer att inte diarie-föra PM:n, och låser in dem i ett kassaskåp.

Augusti 1976. Det hemliga PM från Carl Persson som innehåller specifika namnuppgifter pekar ut följande personer:
o Lennart Geijer, justitieminister (s)
o Thorbjörn Fälldin, Centerpartiets och den borgerliga oppositionens ledare, senare statsminister.
o Vice talman Cecilia Nettelbrandt (Folkpartiet).
o Riksbankschef Krister Wickman.
o Landshövding Ragnar Lassinanti
o Borgarrådet Hjalmar Mehr (s).

Hösten 1976. Maktskifte i svensk politik efter riksdagsvalet. Palme avgår som statsminister, och Lennart Geijer avgår som justitieminsiter.

18 November 1977. Dagens Nyheter avslöjar de hemliga PM:ns existens, och att Geijer nämns som en kund hos bordell-mamman.

19 November 1977. Emellertid har DN fel i vissa detaljer, bl a tidpunkten för när Persson skrev sina PM. Olof Palme använder dessa detaljfel till att snabbt och kraftfullt dementera hela DN:s artikel, och dementerar även att PM:t med namnen överhuvudtaget existerar. Geijer förnekar all inblandning i bordell-affären. DN viker ned sig för trycket, dementerar sin egen artikel och ber om ursäkt. Det hela sker så snabbt att övriga media aldrig hinner haka på. (i en tillbakablick 1991 beskriver DN:s chefredaktör Olof Palmes dementi som ”djupt ohederlig”).

22 november 1977. Den kände kulturjournalisten Sigvard Hammar döms för koppleri; han har både förmedlat kontakter mellan bordellen och sex-köpare, och även introducerat unga kvinnor för bordell-mamman, där de blivit ”anställda”.

2 maj 1978. TV-programmet Studio S avslöjar att PM:n som Carl Persson skrev till Olof Palme faktiskt existerar, tvärtemot vad Palme hävdat. Programmet har även intervjuat flera av de prostituerade kvinnorna.

9 maj 1978. Dåvarande statsministern Thorbjörn Fälldin (centern), lovar först att avslöja innehållet i PM:et. I Riksdagens debatt (initierad av hans egen parti-kamrat Gunilla André) backar han emellertid och säger istället att namnlistan måste vara felaktig, eftersom hans eget namn förekommer på den. Detaljerna i PM:et förblir hemliga, även om det nu till sist diarieförs (17 maj).

10 maj 1978. Carl Persson, numera landshövding i Halland, är inte road av att både nuvarande och föregående statsminister står i riksdagen och dömer ut hans polisiära arbete (dvs PM:n) som strunt och felaktigheter. Han kontaktar justitiekanslern (JK), Ingvar Gullnäs. JK tar sig an ärendet att bedöma Perssons arbetsinsats.

1 juni 1978. Justitiekanslern konstaterar att dåvarande rikspolischef Carl Persson inte begått något fel i samband med att hans PM om bordell-kunderna sammanställts. Perssons arbete bedöms alltså som vederhäftigt, även om ingen samlad bedömning av sanningshalten görs av JK. JK konstaterar dock att ett av utpekandena i PM:et bygger på flera oberoende vittnesmål (detta visar sig senare syfta på Lennart Geijer).

1978-1991. Mörkläggningen och nedtystningen av det känsliga ärendet leder till att bordell-härvan, även känd som ”Geijer-affären”, diskuteras mest i allmänna termer om journalistiska metoder och principer. Jan Guillou behandlar den i ”Nya Berättelser” (1982), och den i polis-utredningen direkt inblandade Leif GW Persson väver in tydliga hänvisningar till affären i sin debutroman ”Grisfesten” (1978, sedemera filmad som ”Mannen Från Mallorca”).

September 1991. På begäran av Svenska Dagbladet släpps hemligstämpeln på Carl Perssons 15 år gamla PM. SvD (och andra tidningar) konstaterar att Olof Palme ljugit i sin dementi 1977.

September 2004. Boken ”Makten, männen, mörkläggningen. Historien om bordellhärvan 1976” av Deanne Rauscher och Janne Mattsson ges ut på Vertigo förlag. Boken bygger på omfattande genomgångar av materialet kring bordell-härvan, samt intervjuer med de prostituerade. Ett stort antal namnkunniga personer, främst politiker, pekas ut som sex-kunder i Doris Hopps bordellnätverk på 1970-talet. Thorbjörn Fälldin och dennes partikamrat Olof Johansson är bland de utpekade. Media hakar på och skriver initialt en del om boken och affären.

Hösten 2004. I bokens utpekande av Olof Johansson finns ett fakta-fel på ett datum, som Johansson använder för att dementera hela utpekandet som lögn; han ska vid tidpunkten ha varit i USA. Media-debatten kring boken och bordell-härvan tystnar snabbt.

5 december 2007. Två av de (då underåriga) prostituerade i bordellhärvan håller presskonferens där man redogör för sina upplevelser på 1970-talet och namnger ett stort antal (ca 70 st) av sina kända kunder. Man förbereder ett skadeståndskrav. Den ena kvinnan (Eva Bengtsson) framträder personligen, den andra via ombudet advokat Nicklas Karlsson. Många av de uppgifter och namn som finns i boken från 2004 upprepas, inklusive Thorbjörn Fälldin och Olof Johansson. Ett namn som nu tillkommit är Olof Palme. Rauscher har sagt att hon avsiktligt utelämnade Palmes namn från boken 2004, eftersom det var så spektaktulärt att bokens trovärdighet skulle undergrävas. Emellertid bekräftar ett antal inblandade, inklusive utredare, att Palme funnits med som utpekad bordell-kund från första början.

... to be continued...

PK-medias förvridna världsbild i ett nötskal

I en färsk utgåva av Dagens Nyheter informeras läsaren om följande:

[Kommunalrådet Anders Lago] säger att etniska svenskar i dag flyttar från Södertälje. Av de 3.500 som i fjol lämnade kommunen är en förhållandevis liten del utlandsfödda.

Vet ni varför de flyttar?

- Skälen jag hör är att det är för många invandrare och för stor del utländska barn i förskolor och skolor.

Spelar du inte främlingsfientliga krafter i händerna med att påstå detta?

- Nej, tvärtom. Gör vi däremot inget så kan det bli farligt.

Observera DN-journalistens fråga:

Spelar du inte främlingsfientliga krafter i händerna med att påstå detta?

Denna mycket märkliga formulering är svensk PK-idioti i ett nötskal.

Fakta kan alltså undanhållas, om de riskerar att "spela främlingsfientliga krafter i händerna".

Fakta kan alltså underordnas politiska bedömningar; bedömningar som inte görs av politiker utan av journalister, vilkas egentliga uppdrag är just att dra fram fakta, och genomskåda politiska propaganda-knep.

Finn Fem Fel i denna bild!

De stackars journalisterna har så dålig kunskap om sitt yrkesuppdrag att de förmodligen inte ens förstår hur absurt deras beteende är.

länk till artikeln, skriven av Lisbeth Brattberg och Anna Eriksson:

Oväntad och (för vissa) chockartad våldtäkts-statistik

Högst oväntat så bjuder svenska media idag på något som annars är svårare att få fram än sanningen om Tsunami-hanteringen, nämligen statistik över våldtäktsmäns etnicitet. Från våra grannländer Norge och Danmark har siffror så höga som 60-70% invandrare vid överfallsvåldtäkter tidigare rapporterats, men i riks-lögnernas förlovade land Sverige så håller man antingen käften, dribblar statistiskt med medborgarskap och extremt långa analysperioder, eller (i desperata fall) kastar ur sig fantasifulla bortförklaringar om anmälningsbenägenhet -- allt för att försöka hindra sanningen från att komma fram. Tydligen är det viktigare att vara politiskt korrekt än att minska antalet våldtäkter?

Just dessa två motsatsförhållanden förenades oväntat via en ganska stort uppslagen nyhet idag. Den normalt djupt PK-skadade tidningen City Stockholm använde hela sidan 2 åt att diskutera det faktum att bristen på tolkar gör att våldtäktsmän inte får den vård de behöver. Vi citerar:

Brist på pengar gör att många dömda
våldtäktsmän inte får någon behandling
i fängelserna. Problemet är att de
dömda männen ofta har dålig kunskap
i svenska och att inga resurser finns
för tolkar.

-Det är olyckligt. Av dem som får
behandling ser vi en 30-50-procentig
förbättring, säger Elisabeth Kwarn-
mark, psykolog inom Kriminalvården,
till tidningen Stockholm City.

På landets största anstalt för våld-
täktsmän, Salberga, har bara 24 av
49 möjlighet att gå i terapi.

Ganska exakt 50% av de intagna på landets största anstalt för våldtäktsmän är alltså invandrare, och dessutom nyanlända sådana. En häpnadsväckande hög siffra. Tydligen känns det mer akut för somliga män att smyga runt i buskarna och våldta en kvinna, än att lära sig svenska.

Bland de resterande 50% som alltså kan tillräckligt med svenska för att tillgodogöra sig "terapi", så finns förstås också ett antal med utländsk bakgrund. Totalt sett skulle jag bedöma att vi ännu en gång hamnar på ca 70-75% invandrare från avlägsna länder bland de intagna våldtäktsmännen, alltså samma siffra som tidigare räkneövningar fått fram, och som även bekräftats från Oslo, där man inte försöker fuska och mörka med statistiken, till skillnad från Sverige.

I vilket fall som helst har vi nu en statistisk uppgift i absoluta tal direkt från verksamhetens kärna. Tack till media (utöver City har bl a SVT Text rapporterat nyheten) för denna oväntade generositet med fakta.

Kanske börjar man inse att det är viktigare att minska antalet våldtäkter än att vara politiskt korrekt? Ett smidigt sätt att få fram synnerligen obehagliga siffer-data hittade man här i alla fall

SSU sjunker djupare i dyn

Att något är fel i det största (trots korrigerat fusk med medlemsantal) politiska ungdomsförbundet behöver man inte heta Babak Jamei för att inse. Exakt hur illa det är ställt med "kulturen" inom SSU är dock oklart; det kan vara ett s k härke av historiska dimensioner. Här kommer några axplock:

Högt uppsatta SSU:are super sig redlösa och bajsar ned ett hotellrum i Belgien:
http://www.flashback.info/showthread.php?t=553469

SSU-politiker försöker ragga upp barn för sexuella tjänster på nätet:
http://www.flashback.info/showthread.php?t=553483

Trots det uppenbara nyhetsvärdet föredrar tidningarna att undvika det första ämnet ovan, och att inte nämna SSU-kopplingen i det andra ämnet. Frågan är varför.

sökord: Anna Sjödin, Ardalan Shekarabi

Media förfalskar invandrings-positiva kommentarer

Det har spekulerats av och till huruvida många av de positiva kommentarerna om invandring och mångkultur som dyker upp på kontrollerade (dvs inte oberoende) debatt-forum möjligen kan vara fejkade, dvs skapade av forumets egna övervakare, av politiskt korrekta skäl. Dessa inlägg är ofta vaga och opersonliga med ett positivt, onyanserat budskap utan debatt-karaktär. På genuint oberoende forum så syns denna typ av mystiska inlägg nästan aldrig.

Framför allt dagstidningarnas kommentars-funktioner har misstänkts vara manipulerade i propaganda-syfte, dels (som bekant) genom att man tar bort inlägg som inte är PK, och då också genom att falska PK-inlägg postas. Men kan detta verkligen vara möjligt?

Så tycks vara fallet. Det är rentav norm inom korrumperade mainstream-media. "Alla gör så", hävdar en norsk TV-programledare i en ny doktorsavhandling inom mediavetenskap:
http://www.vg.no/pub/vgart.hbs?artid=166825

Efter alla skrämmande avslöjanden om PK-medias lögner och hyckleri borde man väl ha slutat förvånas för länge sen, men...

Varför skriver inte media om den misstänkta gruppvåldtäkten i Husby?

Få kan ha missat den mycket omfattande mediebevakningen som rådit kring de misstänkta våldtäktsfallen med s k Stureplans-profiler (i själva verket okända privatpersoner) inblandade. Tidningar och debattörer har gapat i ett upprört tonfall, krävt förändrad lagstiftning, och lyckats skapa en lynch-stämning i sin pöbel-liknande läsekrets. Utan tvekan en av årets mest uppskrivna händelser.

Därför är det ytterst intressant att man skrivit så lite som möjligt om ett närmast identiskt fall, som även det ledde till friande dom (i lägsta instans):
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1298&a=591117&previousRenderType=6

Varför är inte detta lika intressant att göra löpsedlar av? Har det att göra med att misstänkta gärningsmännen här är invandrare? I Sverige år 2007 är svaret sannolikt ja.

Slutsatserna blir i så fall även att:
1. i ett anmält våldtäktsfall där gärningsmännen har utländsk bakgrund är offret mindre värt; fallet får minimal uppmärksamhet och sympati, vilket kan ha betydande konsekvenser för utvecklingen.
2. invandrare som gärningsmän vid anmälda gruppvåldtäkter har mindre nyhetsvärde, av någon anledning ("dog bites man"-syndrom?).
3. oavsett vad de gjort så är invandrare alltid mer värda att skyddas av media än svenskar.

Ett talande exempel på PK-medias -- alltså Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, m fl -- häpnadsväckande förljugenhet och hyckleri, t o m vid så allvarliga saker som misstänkta gruppvåldtäkter. Medias upprörda rättrådighet klingar mycket falskt, när de samtidigt gör en sådan uppenbar skillnad på folk och folk.

Fallet ska f ö upp i hovrätten i november.

Europa ett steg närmare verkligheten?

Trots svenska vänster-medias idoga försök att påverka utgången i det franska valet (ha-ha) så valdes alltså Nicolas Sarkozy med eftertrycklig marginal. Innebörden i och effekten av detta återstår förstås att se, men för den som är trött på dalt och flum så ser det ut som goda nyheter.

Vår del av världen, alltså det demokratiska Väst-Europa, befinner sig under hård press från nya ekonomiska stormakter i Asien, liksom från nya terrorist-grupperingar med muslimska förtecken. I detta läge har vi inte längre råd att riskera våra länders sociala och politiska stabilitet med naiva messianska föreställningar om att frälsa världen med snällism. Arvet från "1968" och 40-talisterna har gått från tvivelaktigt socialt experiment till ren själv-destruktivitet.

Varför importera miljontals outbildade människor från helt väsensskilda kulturer till högutvecklade länder med hög arbetslöshet? Det finns inget förnuftigt svar på den frågan.

Varför dalta med brottslingar och asociala element, till priset av att vanliga medborgares liv blir förstörda? Det finns inget förnuftigt svar på den frågan heller.

Det räcker med naiva dumheter nu, innan läget går från allvarligt till katastrofalt. Vi har provat vänster-flummarnas väg, och det sprack. Läget för 2010-talet är att minimera skadeverkningarna från det sena 1900-talets galenskaper. Kanske kan Frankrike, på många sätt Europas hjärta, gå i bräschen för detta.

Statusrapport på 15 sekunder

Det stora och tämligen unika problemet i Sverige är inte att journalistiken är vinklad, utan att all vinkling kommer från samma håll, och att vinklingen dessutom ligger i stort sett i linje med det statsbärande partiets ideologi (socialdemokraterna). Konstigt, men sant.

Resultatet är antingen skrämmande eller löjeväckande och kan sammanfattas med ett ord: ALBANIEN.

Snarare än att skrota den objektiva journalistiken så borde alla de stora dagstidningarna läggas ned, liksom SVT, TV3 och TV4:s försök till "journalistik". Nyhetsrapporteringen kan ersättas av neutrala, anonyma texter som Text-TV.

Så bedrövligt som läget är med svensk journalistik så gör den mycket mer skada än nytta.

Lejonkung abdikerar, Furir usurpator

En kommentar kring Lars Leijonborgs fall från maktens tinnar. Bortsett från en glansperiod kring valet 2002 så har Lasse Leijons partiledarskap varit mediokert. Folkpartiet tycks ha eländigt svårt att få fram bra ledare, och även den förmodade stjärnan Bengt Westerbergs eftermäle har varit "blandat"... i ljuset av samhällsutvecklingen.

Hur som helst, Jan Björklund är den naturlige kandidaten, även om det fjantas en del med ointressanta köns-aspekter. Väldigt mycket 2003 över dessa resonemang; ibland känns det nästan som vissa mörka krafter skulle föredra en medelmåttig kvinna före en kompetent man. Jag tror emellertid att de flesta svenskar skiter högaktningsfullt om en partiledare är man eller kvinna, så länge det är en bra och trovärdig person.

Jan Björklund är, i mitt tycke, inte alls så torr och träig som en del framställer honom. Hans stil påminner om den stockholmske kommunalpolitikerns -- tydlig, handlingsorienterad, något provokativ. Ingen torde sväva i okunnighet om Folkpartiets inställning i en politisk fråga med Björklund vid rodret.

Hans stora fördel är dock hans nuvarande uppdrag. Lite dramatiskt uttryckt verkar det som Björklund & co håller på att rädda den svenska skolan från att gå under. Detta är -- till skillnad från t ex könsmaktsfrågor -- något som berör en mycket stor del av befolkningen, och har varit ett växande orosmoment i det svenska samhället i årtionden. Björklunds räfst och rättarting är kraftfullt, logiskt, och mindre drivet av ideologi än av sunt förnuft, vilket gör det lätt hålla med honom... t o m för många socialdemokrater, misstänker jag.

Den cred som insatserna för den svenska skolan bör ge Björklund kan skapa en påtaglig strålglans kring hans person, lite grann som hur Carl Bildts tunga utrikesuppdrag gjorde honom till betydligt mer än Carl Bildt.

Nu får vi hoppas att Folkpartiet kan hitta rätt efter alla möjliga och ibland komiska irrfärder de senaste 15 åren, och välja Björklund utan krusiduller. I bakgrunden har han ett antal goda resurser, bl a den alltmer populära Nyamko Sabuni, och den uppenbart populära Cecilia Malmström.

Tack och hej till Lasse Leijon -- för Alliansen var detta mycket goda nyheter.



En civilklädd Lars Leijonborg fångad av Fula Gubbens kamera 2006

Bisarr medie-bevakning av franska valet

"Journalisterna" på våra stora dagstidningar och diverse skattefinansierade etermedia lyckas filtrera även utländska nyheter genom sin "självklara" vänster-paradigm. Det senaste exemplet är den absurt tendentiösa rapporteringen från det franska valet.

Signaturen Ankdammsman på Flashback summerar upp läget bättre än Fula Gubben kan:

Att svenska mediers rapportering är parodiskt vinklad till Royals fördel har redan konstaterats. Finns det någon svensk som vet något om hennes politik förutom att hon är kvinna och vänster?

Sarkozy, en mittenhögerkandidat med europeiska mått mätt, skildras i sin tur som nazist i svenska medier. Svenska journalister åker ut i nån förort och konstaterar att "ingen här tänker rösta på Sarkozy". Näha, liksom. Hur stor del av Frankrikes befolkning bor i betonggetton? Och hur stor andel av dem som bor där röstar? Det är som om SVT skulle åka till Rosengård och konstatera att "ingen här röstar på Reinfeldt". Det kanske kommer i nästa val?

Jag glömmer aldrig bevakningen av det franska presidentvalet 2002, när Le Pen gick vidare till andra omgången. Han beskrivs konsekvent som "extremhöger" i svenska medier trots att stora delar av hans politik (protektionism, antiglobalisering, social trygghet) är lika mycket vänster som höger. När Le Pen slog ut socialistkandidaten Jospin så undvek man följaktligen den allra mest logiska förklaringen, nämligen att Le Pen hade slagit ut Jospin genom att ta hans väljare. Det var alltså vänsterväljare som röstade på Le Pen, vilket även styrks av att Front National är Frankrikes största arbetarparti och har varit det ganska länge. Men i svenska medier behandlas han uteslutande som en högerman och en angelägenhet (läs: skamfläck) för högern.

Utlandsrapporteringen i SVT är alltså både idiotisk och partipolitiskt vinklad. En följd av det är att när Sarkozy vinner valet, vilket han fömodligen kommer att göra, så kommer fransmännen att framstå som idioter eftersom ingen som får sin bild via svenska medier förstår hur någon kan rösta på honom. Slutsatsen i stugorna blir att alla fransmän (och amerikaner, och danskar, och alla andra som väljer icke-socialistiska regeringar) är idioter och att Sverige är världsbästigast.

Tack för det! Läs mer här .

En jordbävning i det politiska landskapet

Ett förändrat tonfall i mainstream-medias bevakning av invandrings-frågor har följts av debatter mellan representanter för riksdagspartierna och Sverigedemokraterna, oftast företrädda av Jimmie Åkesson. Denna nya situation, som borde ha inträtt redan på 90-talet, har sannolikt skapats som en effekt av regeringsskiftet (och PK-vänsterns försvagade position) och Sverigedemokraternas framgångar det sista året. Så många som 200.000 svenskar säger sig sympatisera med SD i vissa opinionsundersökningar. De kan förstås inte vara galna rasister eller arbetslösa skinheads allesammans, och i detta sena läge så har etablissemanget vaknat.

Som kronan på verket debatterade Åkesson med (s) partiledare Mona Sahlin på TV4 igår kväll. Debatten var relativt jämn; neutrala bedömare talar om oavgjort eller en svag övervikt åt ena eller andra hållet.

Men eftersom den ena parten är Sverigedemokraterna, och ärendet är (främst) invandringen, så betyder ett oavgjort resultat här inte "oavgjort". Sverigedemokraterna har -- utöver att erhålla ett mer respektfullt tonfall från media -- åstadkommit något betydelsefullt, nämligen visat att man bara är ett gäng vanliga medborgare med ett politiskt engagemang. Inte "rasister", inte någon konstig sekt från en byhåla, utan ett enfrågeparti med ett växande stöd ute i landet. Man kan göra paralleller till hur Kristdemokraterna och Miljöpartiet började.

Till skillnad från MP och KD har SD emellertid utsatts för en smädeskampanj och demonisering som torde sakna motsvarighet i modern svensk historia. Inga överdrifter har varit för stora, inga okvädingsord för grova, när det gällde dess sympatisörer. För alla andra svenskar blir frågan därför: vilka är dessa demoner i människoskepnad egentligen?

Som framgick av TV-debatten så är de inga demoner, utan halvprofessionella politiker som tror på sin sak. I övrigt ser de ganska ordinära ut. Denna antiklimax gör många års demonisering i stort sett verkningslös, och väcker dessutom frågor kring de som stått för propagandan. Vad var det egentligen som var så farligt? Varför tog man i så?

Och, i förlängningen: är inte invandringspolitiken en ordinär samhälls-fråga, ungefär som kärnkraften? Somliga för, andra emot, och det hela stöts och blöts på sedvanligt demokratiskt sätt. Men det har alltså inte skett, starka krafter har kvävt debatten och demoniserat eventuella meningsmotståndare, och så här efteråt frågar man sig: varför? Vad var det som var så farligt?

Vad gäller själva debattinsatsen så torde Mona Sahlins uppdrag ha varit klart och tydligt: krossa Sverigedemokraterna. Allt annat är en framgång för SD, som redan har en kraftig medvind. En oavgjord debatt är en förlust för (s), och för invandringsförespråkarna.

Här kan man då titta på hur socialdemokratiska representanter, samt mainstream-media, hanterat TV-debatten idag. Och det liknar närmast en generad baksmälla. Man undviker att tala om debatten, och istället är det principfrågor som lyfts fram, för 10:e gången, samt demoniseringsförsök, för 100:e gången.

Slutsats: det gick åt skogen för Sahlin och (s). Vad man än hade tänkt sig, så blev det inte fallet. Tidningarna undviker att göra "Vem vann?"-polls, vilket man hade efter tidigare SD-debatter (Jimmie Åkesson "vann" för övrigt klart över Folkpartiets representant i SvD:s läsarpoll), och ställer istället frågan "Var det rätt att ta debatten"? "Kom SD för lindrigt undan?". Detta är, om uttrycket tillåts, rent trams.

Bakom kulisserna anas en stor besvikelse med debatt-utfallet, och en vag kritik mot Mona Sahlin, som återigen var dåligt förberedd och använde illa genomtänkta floskler om Zlatan. Hon verkar inte ha förstått att detta är 2007, invandringskritiken är en politisk sprängfråga, och den kan inte slarvas bort. Underskattade hon motståndaren? Har hon gått på partiets och medias egna PR-spiel om Sverigedemokraternas bedrövlighet? Eller uppfattade hon sig som moraliskt överlägsen, och därmed segrare på förhand?

Vad det än var, så spelade det SD i händerna. Lars Ohlys vansinnes-utbrott efter debatten, där han kallade Jimmie Åkesson för Quisling, torde indikera den allmänna känslan hos vänstern, och invandrings-anhängarna... Mona sumpade bollen.

Utöver SD/invandrings-smeten så väcker detta förstås funderingar hos (s) angående sin nya partiledare.

Avslutningsvis hälsar vi Sverigedemokraterna välkomna in i det politiska etablissemanget. De bör skänka en tacksamhetens tanke till såväl PK-media, etablerade partier, som Mona Sahlin för att ha krattat manegen.

Expressen dödförklarar mångkulturen!

Jag har tidigare spekulerat i att en eventuell vändning i invandrings-hyckleriet kanske skulle komma med ett halv-kontroversiellt, icke-korrekt inlägg i någon av de stora tidningarna, och att detta inlägg istället för fackeltåg och upprop mot rasism, skulle bemötas med en axelryckning.

En i många avseenden anmärkningsvärd ledare publicerades i Expressen häromdagen:

http://www.expressen.se/ledare/1.638370

PM Nilsson konstaterar rätt upp och ned att:
- Sverige tar emot för många flyktingar
- invandringen kostar för mycket pengar
- det mångkulturella samhället är kört

Han skriver detta i en ton som att det är "självklarheter" som alla håller med om, efter de sista årens utveckling med flyktingströmmar, terrorist-attentat, hedersmord, osv. Ett intressant påstående. Jag vill påstå att vi tidigare inte sett något liknande från någon av de svenska tidningarna. Debattinlägg visst, men det här kommer rätt ur hästens mun, inte från någon suspekt fritänkare.

Ta t ex denna kategoriska bredsida, som låter som någonting från Flashbacks föga korrekta chat-forum Invandring & Integration:

"...Om man undantar mat, kläder och högtider finns det mångkulturella samhället endast på kultursidor."

Samtidigt tar PM Nilsson förstås i så byxan spricker för att demonisera Sverigedemokraterna med det vanliga gamla "rasism"-blajet, men det är ganska irrelevant. Det centrala, och som jag uppfattar det, helt nya i hans ledare är de tre punkterna ovan, och kommentarerna han gör till dessa.

Mellan raderna kan man konstatera en annan viktig sak i Nilssons text -- nämligen att föreställningen att invandringen i sig automatiskt är positiv har försvunnit. Detta är möjligen ännu mer anmärkningsvärt än ledarens tre punkter.

Vi får se var detta leder, men invandringskritiska medborgare runtom i Sverige bör nog korka upp en flaska champagne. Eller åtminstone en Pommac.

Är Janne Josefsson farlig?

Debattens vågor går höga efter att Janne Josefsson gjort ännu ett "scoop" där makthavare på lägsta tänkbara nivå gjort bort sig. Josefssons insatser har föga med seriös journalistik att göra, men med en hårdför vinkling och diverse billiga dramaturgiska grepp så fås ändå en respons hos den mer okritiska delen av svensk TV-publik. Det är tydligen bombhot och pöbel-upplopp i Vetlanda nu. Vilken överraskning.

Janne Josefsson har ingen särskilt stor makt, betydligt mindre än t ex en åklagare i någon folktom del av landet. Eftersom han bara klarar av att göra "scoop" där de mest obetydliga makthavare gjort bort sig, så blir den samhälleliga effekten av hans "scoop" icke mätbar annat än på lokaltidnings-nivå. En normal redaktionell värdering av hans uppblåsta reportage är 45 sekunder i Rapports sena sändning eller en 1/4-dels sida i DN:s lokala upplaga.

Britta Svensson i Expressen har skrivit något bra:
http://expressen.se/kronikorer/brittasvensson/1.636069
"...Hur ska man kunna lita på Janne Josefsson i en fråga som rör ett utsatt barn? Sist tog han ju föräldrarnas parti, och förföljde socialnämnden i Oskarshamn långt över anständighetens gräns för att de hade omhändertagit ett barn. Hur rädda blev de i Vetlanda när de såg det?
Det lär vi aldrig få veta. Socialarbetare sönderslagna av Janne Josefsson har inga mänskliga rättigheter..."

Utöver detta så har fakta i fallet tydligen varit kända länge och bl a behandlats av Dagens Nyheter, vilket innebär att credit för research-delen inte heller bör tillfalla JJ och Uppdrag Vinkling. Kvar blir iscensättningen, dramaturgin -- och är det något vi behöver mindre av i den redan mediokra svenska journalistiken, så är det dramaturgi.

Det torde bli ett brutalt fall för JJ den dag SVT tappar intresset för honom. Hans främsta support finns -- ironiskt nog -- hos en grupp som har mycket begränsat inflytande i samhället, dvs diverse lätt-manipulerade gråsossar ute i stugorna. Folk som arbetar med professionell journalistik, eller har normala krav på journalistiskt arbete, tycks inte vara några större fans till honom.

Men det är klart, TV3 kanske kan värva honom till något av sina IQ-befriade reportage-program där han och Aschberg kan stå och kasta skit på någon liten tant i ett kommunalt hyresbolag som avhyst en bråkig alkis som råkar vara kompis med Aschberg. Josefsson gör "researchen", och så skäller Aschberg ut den lilla tanten, alkisen får tillbaka sin lya, och rättvisa har skipats.

Vad är riktig journalistik?

Kunskapen om vad riktig journalistik faktiskt innebär tycks begränsad hos många svenskar (inte deras fel -- bor man i Afrika vet man ofta inte hur snö ser ut), så här kommer ett exempel som kanske kan belysa.

För ett antal år sedan körde amerikanska "60 Minutes" ett TV-reportage som jag tyckte var riktigt bra journalistik. Programmet visades även i Sverige.

STORYN
En ung, svart man hade efter fullgjord examen fått anställning på en exklusiv finansfirma på Wall Street. Vi kan kalla honom Mr Blue. En av hans arbetsuppgifter var att handla med och administrera statsobligationer. Detaljerna kan vi skippa, men med denna typ av värdepapper bollar man med väldigt stora belopp. Utöver den sedvanliga köp och sälj-handeln fanns diverse administrativa och fiskala aspekter på detta uppdrag, som handlade om månadsbokslut och balansering av konton osv. I det här fallet fanns en speciell rutin som skulle följas, där finanshuset gjorde fiktiva affärer med amerikanska staten (deras riksbank) för att kontona dem emellan skulle vara i balans och marknaden vara aktiv. Inga egentliga pengar bytte ägare, utan det var en ren byråkratisk rutin.

Det gick bra för Mr Blue i hans jobb på mäklarfirman. Riktigt bra. Faktum är att hans trading omsatte större belopp än nästan alla andra finansvalpar. Detta gav honom fett med cred -- särskilt som en av få afro-amerikaner på firman -- och dessutom rejält med dollar-bonus.

Problemet var bara det, att hans väldiga omsättning visade sig komma från de byråkratiska sken-affärerna han gjorde med US Treasury (riksbanken). Mr Blue lyckades på något vis bokföra dessa som faktiska affärer, och de redovisades bland hans övriga trading-uppdrag. Och eftersom det handlade om affärer med staten som motpart, så var beloppen väldigt stora. Mr Blues föregångare på jobbet hade utfört samma sorts byråkratiska rutiner, men aldrig bokfört dem som "riktiga" affärer, vilket man inte heller skulle. Problem!

Arbetsgivaren var inte så road av detta, vilket liknade bedrägeri och dessutom var mycket pinsamt. Vad jag minns så var det avsked och polisanmälan som blev resultatet.

REPORTAGET
Detta är en intressant story med flera tänkvärda aspekter. Dessutom är den lite giftig, eftersom Mr Blue var svart, vilket alltså var ovanligt i den miljön. Här kan man pausa lite och fundera på hur en typisk svensk journalist hade hanterat storyn. Fundera på det.

"60 Minutes" gjorde i vilket fall ett ganska långt inslag, som presenterade skeendet på ett detaljerat tekniskt sätt, så att tittaren förstod vad Mr Blue skulle göra. Ett antal personer intervjuades -- Mr Blues arbetsgivare, som flugit i taket efter att ha upptäckt vad som försiggått, en neutral expert på finansiella rutiner, Mr Blues pappa, och förstås Mr Blue själv.

Samtliga parter fick yttra sig på ett behärskat och värdigt sätt, utan dolda kameror och utan att bli attackerade vid sina hem. Varje intervju var flera minuter lång, och pågick tills samtliga frågor besvarats. Inga konstiga klipp eller kameravinklar för att framställa någon som "ond" eller "god", utan objektivt och neutralt. "60 Minutes" egen reporter höll sig i bakgrunden, bortsett från att ställa några få avgörande frågor.

Reportaget avslutades utan något som helst ställningstagande -- man presenterade fakta i caset, och överlämnade till tittaren att ta ställning till vad som hade hänt. Detta sas uttryckligen från "60 Minutes"-studion.

Tre (minst) olika scenarier presenterades i reportaget:

1. Mr Blue hade avsiktligt bokfört dessa sken-affärer som verkliga, för att vinna status och pengar.
2. Mr Blue, som var nyanställd i branschen, fattade helt enkelt inte att sken-affärerna enbart var bokföringstekniska, utan noterade dem som riktiga. Han trodde sig alltså ha hittat ett sätt att göra riskfri business.
3. Arbetsgivaren hade klantat sig eller myglat på ett eller annat sätt, och utsett Mr Blue till syndabock.

Efter att ha sett "60 Minutes"-reportaget var det omöjligt att säga med bestämdhet vad som hänt, eftersom alla sidor fick komma till tals, och alla möjligheter belystes på ett rättvist sätt. Av alla de som såg inslaget så fanns det förmodligen åsikter som stödde alla 3 tolkningarna.

Detta menar jag är äkta journalistik -- en komplicerad story med intressanta undertexter (vad händer på Wall Street, hur går det för svarta i finansvärlden, får arbetsgivare bete sig så, osv), som presenterades på ett djuplodande och ingående sätt, utan pekpinnar eller tolkningar, och med lika stor respekt och utrymme given åt alla parter.

Föreställ er samma story hanterad av svenska journalister.

Tsunami-myglet & Bernadotte-spåret

Mina vänner, det drar ihop sig inför en större showdown inom vår svenska Watergate, dvs det intrikata skumrask som bedrevs inom och utanför UD:s väggar i samband med den tragiska tsunami-katastrofen. Eftersom Fula Gubben fått intryck av att en del människor faktiskt läser denna blogg, så sammanfattas här en intressant hypotes om vad som egentligen hände.

1. Tsunami i Thailand.
2. På ett mycket tidigt stadium blir vissa personer hemma i Sverige privat larmade om att något allvarligt har hänt.
3. Dessa personer befinner sig i eller har anknytning till kungahuset.
4. Konung Carl XVI Gustaf, eller medarbetare, har en direkt-lina till UD och regeringen för angelägna nationella ärenden.
5. Hovet slår en signal till UD och söker info om vad som skett i Thailand, eftersom man har bekanta i området.
6. På UD vet man emellertid inte ett smack.
7. Den person som brukar veta saker på UD, Lars Danielsson, är försvunnen på okänd ort. Man söker honom utan att lyckas.
8. Förfrågan om vad som hänt i Thailand vidarebefodras även till dåvarande statsminister, Göran Persson.
9. Göran Persson vet inte heller någonting, och har inte hört något från Lars Danielsson.
10. Emellertid finns det, i Göran Perssons värld, ingen möjlighet att hovet & kungen skulle veta mer om något i Sverige än vad han själv gör.
11. Göran Persson avfärdar hovets fråga om Thailand, och somnar om (eller så).
12. UD:s växel, eller någon tjänsteman på jul-jour, försöker få tag på Lars Danielsson, som inte är anträffbar eller nåbar på det sätt han borde vara.
13. Samtidigt börjar det bli klart att något verkligen har hänt i Thailand.
14. Kaos och förvirring på UD.
15. Man får tag på Lars Danielsson, var nu denne var, som sätter sig in i situationen.
16. Göran Persson får en ny signal, nu från UD, eller CNN, eller så, att något faktiskt har hänt.
17. Faktisk krishantering och offentlig kommunikation dras igång, många timmar försenat.

Den avgörande punkten är alltså #11. Enligt min bedömning har detta scenario ett gott förklaringsvärde till hela mörkläggningen. Ingen kan tro att allt mygel som skett skulle vara enbart för att skydda en anonym tjänsteman som Lars Danielsson. Större saker måste stå på spel, t ex Göran Perssons rykte och ställning som nationens ledare.

Till detta läggs förstås även den redan klassiska frågan: var var Lars Danielsson? Med en älskarinna, kanske, hur som helst var han inte på plats. Två olyckliga skeenden samverkar alltså; Göran Perssons arroganta avfärdande av ett korrekt larm, samt Danielssons frånvaro.

Enligt teorin.

En intressant vinkel är också att det kan förklara kung Carl Gustafs kraftfulla agerande några dagar efter katastrofen, där han gjorde några offentliga framträdanden som väckte stor respekt och gensvar hos svenska folket. Kanske hade han ett personligt engagemang, på mer än ett sätt, i hela frågan?

Ovanstående teori bygger enbart på rykten och indicier. Sanningen lär komma fram, åtminstone så stora delar av den att vi kan betrakta mysteriet som "löst".

Stina Dabrowski & Politisk Korrekthet

Den i vissas ögon högst tvivelaktiga "journalisten" och PK-megafonen Stina Dabrowski har, efter lång och trogen tjänst i 1968-hyckleriets sold, belönats med ett nytt TV-program. Recensionerna var väl inte så där jättebra, men på Flashback uppstod i alla fall en debatt om "Stina" och hennes tidigare insatser i mediet. Men är hon verkligen "PK"? Och vad betyder egentligen "PK"?

Fula Gubbens svar:

Visst blir det mycket "PK"-snack ibland, men så handlar det också om en subtil indoktrinering som pågått i Sverige ända sedan början av 1970-talet. Det är som någon gammal science fiction-film -- en morgon vaknar man upp och inser att världen omkring en bara är en kuliss, bakom vilken djävulska krafter verkar. :-)

De flesta svenskar är så ingrodda i PK-tänkandet att de helt enkelt inte klarar av att ta steget utanför paradigmen och betrakta den utifrån. De kan väl hålla med om att det "blir mycket feminism ibland" eller "man måste kunna skriva fakta om invandrare"... men den Politiska Korrektheten skär mycket djupare än så, och genomsyrar svenskt medie- och debatt-klimat på ett så fullständigt sätt att det är mycket svårt att hitta fast mark utanför PK-härket, från vilket man kan betrakta det.

Politisk Korrekthet är mycket mer än att inkompetenta journalister automatiskt vinklar reportage mot "direktörer" eller för "invandrare" för att de tror att de måste göra det. Det är en subtil och skickligt genomförd indoktrinering av ett helt samhällsklimat, utförd via de kanaler som PK-vänstern kunnat diktera agendan för -- skolor, myndigheter, journalistutbildning, kultur- och samhällsredaktioner i dagstidningar och SVT + TV4.

Stina Dabrowskis absurda och helt meningslösa "scoop" om några hjärndöda högerextremister på andra sidan jordklotet utfördes enligt Politiskt Korrekt mall A-1. Det hade inget med journalistik eller bildning att göra, utan en tom gest som syftade till att sprida propaganda samt att förstärka Dabrowskis självgodhet.

Ett för båda parter gynnsamt förhållande finns mellan PK-propagandan och dess leverantörer, där personen själv stiger i aktning och samhällsstatus, genom att framföra korrekta (och normalt helt meningslösa) åsikter, vilka i sin tur förstärker PK-paradigmens ställning. Därmed blir journalistisk PK även ett enkelt karriärval, för den som inte orkar bli riksdagsman för (v) eller (s).

Det är möjligt att ett nytt begrepp i stället för "PK" skulle kunna lanseras, men enligt mig så är insikten om hur massiv, långvarig och skadlig indoktrineringen varit, långt ifrån fullständig hos de flesta svenskar.

Journalisterna alltmer nervösa

En utveckling som många förutspått tycks närma sig med raska steg, dvs den traditionella nyhetsjournalistikens sönderfall -- särskilt i dagspress. Ingen torde sörja särskilt över detta i ett land som Sverige, där "journalistiken" kännetecknas av ideologisk vinkling och Bror Duktig-syndrom. För en svensk journalist är fakta alltid mindre viktiga än den politiskt korrekta vinkling som kan göras -- och om PK-vinkel saknas, då är det ingen nyhet.

De flesta svenskar ser på journalister ungefär som man ser på politiker; man vet att det mest är smörja, men rycker på axlarna åt eländet och ägnar sig åt sitt. De som trots allt känner ett visst engagemang i samhälls- och informationsfrågor har under senare år fått många kanaler att uttrycka sin avsmak (t ex såna här bloggar), och därutöver mötesplatser (t ex Flashback) där man kan beklaga sig och diskutera medias sorgliga tillstånd i PK-skäggens Sverige. Journalisterna själva har, med typisk brist på insikt och överdriven självbild, fortsatt brösta upp sig och fortsatt att pumpa ut sina förenklade snyfthistorier och atypiska politiska åsikter, uppenbart okunniga om hur ihålig klippan är som de står på med sina megafoner.

Men men, utvecklingen går inte att stoppa, och med det djupt utbredda missnöje som finns med den usla svenska "journalistiken", så kan det barka utför riktigt fort. Sjunkande upplagesiffror registreras för de tre största dagstidningarna, rättegångarna står som spö i backen, och journalisterna själva blir indragna i de mest suspekta sammanhang.

En riktig gammal bleeding heart-pajas som ser tecknen i skyn och blir rejält nervös är kulturchefen PER SVENSSON på Expressen. I en redan famös krönika
http://www.expressen.se/index.jsp?a=891209
lyckas Herr Svensson få Carl Bildts trevliga initiativ till en blogg (som inte ens är nytt) till ett hot mot demokratin. Hur detta hjärnsläpp hänger ihop måste man nog vara en riktigt rejält miljöskadad journalist-mupp för att fatta, och vad som är en mer anmärkningsvärt är hur genomskinligt Svenssons verkliga ärende är: han är rädd att bli arbetslös, och kanske ännu räddare för att en direkt dialog ska etableras mellan folkvalda makthavare och folket.

För hur skulle det se ut, om politikerna fick chans att förklara hur de tänker och vad de vill göra, utan att journalisterna fick filtrera och vinkla enligt sin PK/vänster-mall? Och hur skulle det se ut, om medborgarna kunde kommunicera direkt med politikerna, och ställa frågor och uttrycka sin oro i ärenden som journalisterna aktivt försöker begrava?

Hur skulle det se ut? Som fungerande demokrati, kanske?

Journalisterna, enligt den svenska, ideologiskt styrda PK-modellen, behövs helt enkelt inte längre. Den tekniska utvecklingen kommer att göra dem obsoleta. Det de gör är inte särskilt avancerat, och det hela har egentligen bara vilat på en enkelriktad distributionskanal som varit svår att rubba.

Om journalisterna hade skött sina yrkesmässiga åtaganden, och ägnat sig åt att gräva fram och rapportera objektiva fakta, istället för att försöka tvinga på befolkningen diverse (ofta obskyra) politiska åsikter, så hade fler än de själva sörjt över detta.

Om Per Svensson någon gång skulle bry sig om vad som sker i verkligheten, kan han kasta en blick i denna debatt:
http://www.flashback.info/showthread.php?t=449383


PS gott folk, Fula Gubben är tillbaka efter en längre tids semester. Ska försöka uppdatera bloggen mer regelbundet under våren. Lite PK-orgier i media och hjärndöda utspel från Måna Muslim torde kunna sätta fart på inspirationen!

Gör Måna Muslim till (s)-ledare - för Sveriges skull !

Mona Sahlin är rökt för all framtid inom en ganska stor befolkningsgrupp, sedan hennes "insatser" som PK-minister och invandrarkramare. Trots att detta ligger ganska långt bak i tiden så är det vad folk minns henne för; hon har kommit att representera den värsta sortens släpphänta och Sverige-föraktande invandringspolitik. Därav namnet "Måna Muslim".

De sjuka uttalandena från henne i såna sammanhang är många, och de flesta skulle vara omöjliga idag, eftersom det låter så korkat, naivt och världsfrånvänt. En av hennes värsta vurpor ligger dock inte längre än 5 år bakåt i tiden, då hon omedelbart efter 9/11-attentatet dök upp i en moské på Södermalm i Stockholm iförd någon sorts muslimsk huvudbonad. Denna moské, visade det sig så småningom, kontrollerades av en av de mest radikala och kontroversiella islamist-grupperna i Sverige, något som tyvärr inte uppmärksammades vid tillfället. Nalin Pekgul försökte släta över denna jättevurpa häromåret, och det är en historia som borde fram i ljuset.

Frågan är förstås vad som driver en människa att sympatisera med muslimer när 4000 människor just mördats av muslimska extremister. Helt obegripligt, tycker sannolikt 100.000-tals svenskar.

Jag misstänker att det finns rätt många gräsrötter som avskyr Måna Muslim såpass att de helt enkelt inte kommer att rösta på (s) om hon är partiledare. Som jag uppfattar det är hon den mest avskydda såssen sedan Olof Palme.

Och då har vi inte ens snackat om alla skandaler och allt mygel.

För oss högerspöken är Måna nog att föredra framför den slätstrukna kärringen Jämtin, av uppenbara skäl.

Auschwitz-komplexet, uppföljning

(Läs vänligen nedanstående post först!)

Det är så självklart för oss i Sverige att släpa omkring ett litet Auschwitz-kors på ryggen att vi inte ens tänker på det. Men tar man några steg tillbaka, och funderar över denna oerhörda mängd propaganda, som är institutionaliserad via läromedel, politiska manifest och givetvis media, så måste man fråga sig -- varför? Vilken var just vår skuld? Varför ska vi harva detta årtionde efter årtionde? Gör andra länder det? (svar: inte på detta sätt)

Bortsett från Olof Palmes världssamvete-agenda, så finns givetvis en annan skuld i botten, nämligen vår nationella skuld över att ha fegat ur i andra världskriget. Genom att ta i riktigt ordentligt vad gäller Förintelsen, så kanske de andra länderna som offrade 100.000-tals människoliv för demokratin inte märker att Sverige gömde sig med svansen mellan benen medan Hitler for fram. Grovt uttryckt.

Detta Politiskt Korrekta propagandamaskineri (som ändå hade vällovliga syften) har sedan kanaliserats till att demonisera främlingsfientlighet och invandringskritik under 1980- och 1990-tal, och här börjar det se lite konstigt ut. Auschwitz-komplexet som så framgångsrikt trummats in i flera generationer svenskar (särskilt 40 och 50-talister) utlöser betingade reflexer i sammanhang som är helt väsensskilda.

Detta är inte nödvändigtvis någon medveten konspiration från de naiva PK-snällisterna från 1968 som dominerar i media & politik, utan det kan lika gärna vara en oönskad bieffekt, ett missöde i det Pavlovska betingnings-laboratoriet.

T ex: Någon liten gubbe skriver en ilsken insändare till lokaltidningen om att marockanerna på flyktingförläggningen stjäl äpplen i hans trädgård, och får då ett gemensamt svar undertecknat kommunfullmäktiges representanter från (s), (fp), (v) och (mp) där hans insändare fördöms och jämförs med antisemitisk propaganda, kristallnatt och Goebbels, och att vi alla måste kämpa gemensamt för att stoppa "rasismen" som hotar att förstöra vårt samhälle. Fackeltåg på kvällen.

Det finns inget sinne för proportioner; och inte heller någon precision. Man pratar om rasism och folkmord när man borde tala om främlingsfientlighet eller invandringsskepsis, och rent allmänt passar uttrycket "skjuta mygg med kanoner" sällsynt bra.

I slutändan är det förstås ett hån mot de som verkligen dog i Auschwitz, särskilt som vi i Sverige inte lyfte ett finger för att hjälpa dem.

Auschwitz-komplexet

Orsakerna till att problemen med invandringen inte kan diskuteras öppet i Sverige (utom möjligen anonymt på Flashback och liknande forum) är flera, men en särskilt påtaglig, och dessutom ganska obegriplig orsak, är vad man kan kalla för Auschwitz-komplexet.

Detta går i korthet ut på att vi i Sverige tagit på oss en skuldbörda för Förintelsen, vilken som bekant utfördes i ett annat land, av ett annat folk, i ett annat århundrade, som en följd av en extrem politisk och ekonomisk utveckling. Den gängse historiska analysen av Tredje Riket betonar de väldigt speciella tyska förhållanden som ledde till Förintelsen. Historikerna (även de tyska) ser det alltså som en extremhändelse; ett historiskt undantag. Vilket t ex påpekades i en understreckare i SvD för något år sedan.

Av någon anledning ska vi svenskar känna "skuld" för detta. Möjligen kan de svenska politiker och journalister som satt och tittade på utan att fatta på 1930/40-talet bedömas som "skyldiga", men de är döda eller döende, och bortsett från några permittenttåg så är Sveriges skuld inte överväldigande. Vi kan ju brösta upp oss med Raoul Wallenberg på plus-kontot.

Ändå håller detta på att harvas årtionde efter årtionde, senast av Göran Persson i något som möjligen hade 95% PK/fjäsk-syften. I grundskolan trycks vår förmodade "skuld" ner i halsen på oss från den dag då Historia kommer in i schemat. Varje svensk, även någon född 1985 i Örkelljunga, ska känna skuld för något som ett masspsykotiskt Tyskland hittade på för 65 år sedan.

Kopplat till Auschwitz-komplexet finns ett "guilt-by-association"-schema som ser ut så här:
invandringskritik = rasism = antisemitism = Auschwitz.

Varje invandringskritisk tanke leder därmed ofelbart till Auschwitz. Margot Wallström luftade denna mycket tveksamma kedja så sent som inför Frankrikes EU-omröstning nyligen, och fick givetvis på skallen av länder som faktiskt var indragna i Förintelsen, till skillnad från Sverige. Här hemma går det dock alldeles utmärkt att formulera denna intrikata förvanskning, vilket görs dagligdags av politiker, media och myndigheter. Sägs det inte rakt ut så ligger det underförstått, och triggar den Skuldbörda som trummats in sedan barnaålder.

Det här är som jag ser det ren smörja, en urspårad propagandaöverdrift värdig Stalin (eller Goebbels). Den som är född efter kriget i Sverige har inget som helst ansvar för nazisternas vansinne före och under andra världskriget.

Auschwitz-komplexet är en av ett antal nationella lögner som vi dras med här i Sverige, och som bidrar till att skapa stora problem ute i verkligheten, dit propagandisterna sällan behöver resa.

Är Jan Winter på TT anti-semit?

Jämför följande två uttalanden:

1. "Det kan inte bli fred i Mellanöstern förrän alla judar lagts i kistor"

respektive

2. "Vi gör nog klokt i att ruska på huvudet och kanske inte ge kamelpissande profeter så stor medieuppmärksamhet."

Enligt TT:s reporter Jan Winter är uttalande nr 2 "minst lika chockerande" som nr 1.

För de flesta normala människor ser uttalande 1 ut som en uppmaning till massmord på judar. Uttalande 2 är en rått formulerad fundering kring mediestrategi.

Hmm... vilket är allvarligast?

Så här sjuk är alltså den ideologiska vinklingen på TT, ett organ som många svenskar uppfattar som "neutralt", vilket det förstås inte är.

Bör Jan Winter få sparken? Eller åtminstone anmälas?

Detta finns i dagens Svenska Dagbladet, pappersupplagan del 1, sid 19. Den alltmer PK-skadade och islam-kramande SvD valde en rubrik som gick i linje med Winters märkliga nyhetsvärdering: "Upprörda reaktioner kring dansk koranskola". Nyheten är alltså inte att en dansk koranskola uppmanar till massmord på judar, utan att detta gjort folk upprörda.

Vad sysslar de svenska journalisthororna med egentligen? Är inte anti-semitism något som ska bekämpas?

Hur som helst, Jan Winter är knappast anti-semit, utan bara en naiv PK-mupp som vill plocka moraliska poäng genom islam-kramande. Skulle man applicera det tolkningsföreträde som svenska medier missbrukat genom åren så vore det dock lätt att framställa hans artikel som anti-semitisk.

Kan Sverige bli bäst i världen igen?

Det känns som väldigt länge sedan, men innan Olof Palme och hans förvirrade adepter satte klorna i Sverige så var vi faktiskt världens bästa land, enligt ett antal olika måttstockar. Detta var i slutet av 1960-talet. Kan det bli så igen?

Med en ny regering, och tecken på en omsvängning i samhällsklimatet, kanske man kan kosta på sig att vara lite optimistisk. Det känns som den nya regeringen skjuter in sig på ett antal nyckelområden där det gått rejält åt helvete i såssarnas händer:

1. grundskola & gymnasium -- slappt, odisciplinerat, kravlöst, den som är sämst sätter takten för resten (klassisk såsse-ideologi), osv

2. arbetsmoral -- sjukskrivningar för småsaker, synen på a-kassa som en försörjningskälla, diverse suspekta och tidigare okända sjukdomar som utbrändhet och "trötthet", långtidssjukskrivningar och förtidspensioner till höger och vänster

3. bidrags & ersättningsfusk -- allt från VAB-mygel till avancerade bedrägerier'

Däremot verkar man tyvärr inte ha några större planer på att åtgärda:

4. utomeuropeisk invandring av outbildad arbetskraft till ett land med relativt hög arbetslöshet (obegriplig politik av typen "hål i huvudet").

Punkterna 1-3 pekar alla i samma riktning, nämligen att skapa en känsla av kollektivt ansvarstagande och få folk att ta sig i kragen, vilket i sin tur påminner ganska mycket om hur Sverige såg ut under de bra åren på 1950- och 1960-talet, då 20- och 30-talisterna byggde upp ett stort välstånd genom att jobba hårt och hålla käften.

Sen kom pajaserna i 40-talistgenerationen och lyckades från 1970 och framåt förstöra det mesta med sina patetiska flum-drömmar om att frälsa världen med snällism och politisk korrekthet.

Borat skjuter ryggradslösa PK-muppar i sank

Tajmingen för "Borat The Movie" är perfekt, det är dags för pissliberala västerländska PK-muppar att inse vilka löjliga figurer de är, och detta hjälper "Borat" generöst till med.

Sascha Baron Cohens humor är närmast djävulsk i sin precision.

Han trycker in fingret i glappet mellan vilka fördomar västerlänningar accepterar hos sig själva (inga alls), och vilka fördomar vi accepterar hos etniska främlingar (oförklarligt många), och sen vidgar han detta glapp tills hela surven kollapsar.

Här finns ett hyckleri i stor-format, som dessutom är mycket komiskt.

Bengt Westerberg mörkade Ludmilas doping?

Enligt en anonym källa så var Ludmila Engquists doping känd internt i vissa svenska idrottskretsar flera år innan hon åkte fast. Innebörden i detta är alltså att hon kan ha tillåtits att tävla för Sverige, fastän man visste att hon var dopad.

Ironiskt nog så hängde detta ihop med en kampanj för blodgivare (! ), där Ludmila var ett av affischnamnen, tillsammans med Sven Nylander och Kajsa Bergkvist. I samband med detta utgick en hemlig instruktion att Ludmila inte fick testas eller lämna blod. Allt skedde långt innan hon åkte fast för doping (vilket skedde november 2001). Det hela handlar om blodgivarkampanjen "Länspumpen". Här finns lite info. http://www.gejarnet.se/friidrott.htm

Det visar sig att blodgivar-kampanjen, med Ludmila, började så tidigt som 1997, vilket betyder att hennes doping var känd internt medan hon fortfarande var aktiv som häcklöpare -- vilket i sin tur är riktigt illa för inblandade parter.

Faktum är att det kan vara kampanjen i sig, inklusive blod-donation, som ledde till den interna, nedtystade upptäckten av hennes doping. Man körde ett standard-test som ett led i den käcka reklamkampanjen och upptäckte att saker inte var som de skulle . Detta är spekulation, dock fullt rimlig, och förklarar dessutom hur man lyckades hålla det hela hemligt.

Hur som helst, kampanjen startade 1997 och slutade i mitten av 1999, dvs 2.5 år innan Ludmila åkte fast offentligt. Enligt uppgift hade planeringen pågått minst ett halvår innan Svenska Friidrottsförbundet (SvFF, med ordförande Bengt Westerberg) och blodgivarcentralen fick reda på att Ludmila inte var "ren". Utöver mörkläggningen av detta så kortades kampanjen ned och man tonade ned Ludmilas medverkan, genom att dra tillbaka en del material. Man garderade sig alltså lite om Ludmila skulle åka fast... men Friidrottsförbundet gjorde inget för att hindra henne från att tävla, trots att man visste att hon var dopad.

Så här uttalade sig Bengt Westerberg om kokain-affären med Sven Nylander och Patrik Sjöberg nyligen:
"...Nylander har gjort något oursäktligt. Det är rimligt att kräva en motprestation."
http://expressen.se/index.jsp?a=658889

Samme Nylander som alltså var med i reklamkampanjen ovan, med SvFF och Bengt Westerberg bakom spakarna, och en dopad Ludmila Engquist som affischnamn.

Otto Sjöbergs förlorade heder

Sjunkande upplagesiffror kan tydligen göra vad som helst med en människas heder. Det är märkligt att humanismens och den mjuka liberalismens gamla högborg Träckspressen nu är den värsta rikstäckande tidningen, klart värre än Aftonhoran.

Bo Strömstedt brukade säga att det bodde ett monster i källaren på Expressen, och att detta monster måste hållas i schack.Otto Sjöberg har inte bara släppt loss monstret, utan förvandlats till dess lydiga knähund. Tyvärr ser resultatet av minister-granskningen ut att bli att Träckspressen sjunker ännu djupare i dyn, publicistiskt och förmodligen kommersiellt.

Sorgligt att se. En gång i tiden var det en bra tidning, med en positiv grundton, stora resurser och ett gott inflytande.

Drev och politisk korrekthet

Att de flesta svenska journalister står till vänster är ett faktum. Ska man diskutera det så kan man även diskutera huruvida jorden är platt eller rund. Ca 70% är vänster-sympatisörer enligt den senast gjorda undersökningen, jämfört med knappt 40% (justerat för röstdeltagande) bland folket i stort. Överrepresentationen av vänsterpartister är 4 ggr, trots att partiet håller på att vittra sönder.

Fråga nr 2, dvs -- påverkar detta deras journalistiska arbete? -- är mer intressant. Journalisterna själva säger förstås Nej. Var och en kan ju fråga sig; om jag själv vore journalist, och fick en fråga i knäet som omärkligt kunde vridas lite i den riktning jag stöder, skulle jag då göra det?

Det stora problemet med den usla svenska journalistiken är dock inte vänstervridningen, utan den Politiska Korrektheten, som skadar Sverige betydligt mer än enskilda drev mot Timbro-kärringar.

PK-muppar är vanligare på vänsterkanten, och man får nog leta med ljus och lykta för att hitta en svensk vänster-journalist som inte gör sig skyldig till PK-hyckleri med jämna mellanrum. Men även bland mer liberala journalister finns det gott om sjuka PK-föreställningar.

Detta beror i sin tur på att svenska journalister helt missuppfattat sitt uppdrag. De iklär sig en Bror Duktig-roll där de ska uppfostra folket, och drar sig inte för att undanhålla fakta (t ex invandrares brottslighet) när PK-idéerna ska drivas igenom.

Ingen vet längre vad dessa naiva, banala, PK-föreställningar fyller för funktion, men journalistskrået har tagit på sig ansvaret att föra dem vidare genom generationer, ungefär som ett obsolet hantverksyrke.

Varför skriver inte journalisterna om mordet i Växjö?

Hur man än vänder på det finns här en extremt laddad story, som nu aktualiserades på nytt. Det är obegripligt att inte media tar upp detta. I korthet:

1. Några ungdomar (invandrare från bl a Irak) lever rövare ute på stan i Växjö. Bland annat trakasserar de en kvinna som pga cancer-sjukdom har ett avvikande utseende.

2. Kvinnans 39-årige pojkvän försvarar henne. Bråk uppstår och mannen knivskärs så svårt av ungdomsgänget att han dör.

3. Efter en kort tid (någon dag) grips en 15-årig pojke som misstänkt och häktas. Samtidigt flyr pojkens äldre bror utomlands.

4. Under häktningstiden hotas ett vittne av anhöriga till den häktade 15-åringen. Två eller tre män grips.

5. Den till utlandet flydde äldre brodern skickar en makaber film där han visar hur han begick mordet, för att bevisa sin yngre brors oskuld.

6. I samband med rättegången grips ytterligare en släktmedlem med koppling till hoten.

7. Dramatiska scener i rättegångssalen, där den 15-årige pojkens mor bryter ihop, osv.

8. Pojken var åtalad för mord, men döms i Växjö tingsrätt i stället för dråp. Straffet bestäms till sluten ungdomsvård i ett år och två månader.

9. Släktingar döms till 1-2 års fängelse för hoten. En av dem döms till utvisning.

10. Överklagande till hovrätt.

11. Hovrättens dom är avsevärt mildare. Göta hovrätt dömer pojken för misshandel (enbart) till 100 dagsböter. Straffen sänks även för släktingarna, och utvisningsdomen upphävs. Skadeståndskraven från den mördade mannens anhöriga avvisas.

12. Idag meddelas att den tidigare dråpdömde pojken tillerkänns ett skadestånd på 350.000 kr. Hans äldre bror är, efter vad som är känt, fortfarande på fri fot. Skuldfrågan, dvs vem mördaren är, förblir oklar.

Detta är i mitt tycke ett av de mest anmärkningsvärda mord-fallen vi har haft i Sverige de sista åren. Här finns material till ett helt avsnitt av Uppdrag Granskning, eller en serie i t ex Aftonhoran.Ändå förblir det nästan knäpptyst i tidningarna. Varför? Är den mördade mannens liv av någon anledning mindre värt?

Saneringen i stadshuset fortsätter!

En av de mest impopulära politiker Stockholm någonsin skådat, den gnälliga Härnösands-kärringen Annika Billström, tvingas bort från en post som hon kämpat med näbbar och klor för att behålla. Inte ens hennes egna partikamrater ville ha kvar henne, men det krävdes en maffig valförlust för att de skulle ha stake nog att välta stolen över ända. Det finns förstås fördelar med en (s)-politiker som skrämmer bort väljare, men irritationsfaktorn över detta stolpskott tippar ändå vågskålen i positiv favör för denna nyhet. Kommunpolitiken i innerstan har historiskt sett varit en ganska skön affär, med halvpackade gubbar som gjort upp över blockgränserna, och även jävlats med varann på fritiden med glimten i ögat. Allt sånt försvann när Billström seglade upp på scenen.

Osympatisk, intrigant, inkompetent, och absolut ingen stockholmare -- tack & hej, kärringjävel.

Javisst herr (och fru) minister

Statsminister Reinfeldt fortsätter att göra det mesta rätt. Ett återhållet jubel kan skönjas i folkmassan när Carl Bildt åter låter sin långa räkel-kropp och nördiga nuna ta plats i svensk politik. Eftersom "långa förhandligar" krävdes kan man tänka sig att Calle har fått mycket fria tyglar på UD, och vi kan vara relativt säkra på att det kommer att bli bra, kanske rentav mycket bra. Rock on!

Den utnämning som annars väckt mest uppmärksamhet är Nyamko Sabuni som integrationsminister. Den reaktionäre åsiktsmaskinen Kurdo Baksi har redan gått i taket, vilket är ett mycket lovande tecken för Sabuni. I ett svårt förljuget och hycklande land som PK-Sverige är det helt nödvändigt med en invandrad integrationsminister, om någon sorts effektiv politik ska kunna drivas. Inget fel med
det, även om det blir lite kvot-neger över det hela. Nu får vi hoppas att Sabuni & co driver både stenålders-idioter från Mellanöstern och deras skäggiga 1968-apologeter i PK-maffian i landsflykt.

Ser bra ut över hela taburetten, med Beatrice Ask som möjligt frågetecken.

EDIT 17 oktober: Det var då det :-)

Vem sa detta?

"Vi svenskar lever ju i en så oändligt mycket lyckligare lottad situation. Vårt lands befolkning är homogen, inte bara i fråga om rasen utan också i många andra avseenden."

Jimmie Åkesson i Sverigedemokraterna?
Frenologen Herman Lundborg?
Den gamle skojaren Sven Hedin?

FEL.

Sveriges statsminister Tage Erlander (s), i Riksdagen 1965.

Politiskt korrekta media skyddar brottslingar

Det här är så sjukt att en del har svårt att tro att det är sant, men faktum är att våra fina stora dagstidningar systematiskt mörkar och undanhåller information som skulle kunna få brottslingar gripna. Det handlar (som alltid) om stackars invandrare, vilka måste skyddas i alla lägen, även när de är våldtäktsmän eller mördare.

Bara de senaste veckorna har vi sett flera fall där PK-media förvanskat uppgifter om gärningsmän, med enda syfte att dölja att de är av utländsk bakgrund. Ett exempel är fallet med Den Berusade Negern i Sundsvall, som under loppet av några timmar försökte våldta ett flertal kvinnor. Av lokalpressen framgick att mannen var svart och hörde till en flyktingförläggning, vilket ersattes med neutrala beskrivningar i båda fallen när Aftonhoran och Träckspressen grep in. Ett foto på mannen tagit bakifrån (dvs han kunde inte identifieras) "pixlades" ändå, för att dölja hans utländska utseende. På samma sätt har en rykande färsk våldtäkt i Gävle censurerats vad gäller männens etnicitet (dvs de var invandrare). Detta är bara två exempel från den senaste tiden, dussintals kan tas fram.

Vad innebär då detta? Om ett signalement förvanskas eller "censureras" så försvåras givetvis möjligheterna att gripa gärningsmannen. Det kan också bli svårare för privatpersoner att skydda sig mot överfall, eftersom beskrivningen blir så vag att den blir meningslös.

Svensk lag innehåller bl a paragrafer avseende försvårande av brottsutredning och skyddande av gärningsman. Frågan är om inte ett avsiktligt förvanskat signalement av en efterspanad brottsling faller in under någon av dessa punkter? Sjukt och absurt är det hur som helst, när brottslingar skyddas mer än offer. Bara i PK-flummarnas Sverige, gott folk...

Till detta ska förstås läggas de oräkneliga exempel när etnicitet på gripna och dömda gärningsmän systematiskt döljs, även i brottstyper där invandrare uppvisar en kraftig överrepresentation och etniciteten är av uppenbart intresse. Ett ökänt exempel är när Aftonhoran 2005 nådde dittills oanade bottennivåer genom att framställa 4 st negrer från Somalia som "svenskar" och "finländare", och försåg dessa med lögnaktiga västerländska silhuettbilder (avser "Jenny"-fallet i Göteborg).

Man kan skratta åt såna pajas-konster från hycklande gamla 1968-skägg i tidnings-kloaken, vilket många har gjort, men under detta finns förstås en mycket dyster verklighet, där utomeuropeiska invandrare är överrepresenterade inom nästan alla allvarliga brott; vad gäller t ex överfalls-våldtäkter utgör de 70-75% av gärningsmännen, vilket är en överrepresentation på 3.5-4 ggr, enligt färsk statistik från BRÅ och våra nordiska grannländer.

Är det viktigare att vara Politiskt Korrekt än att gripa en våldtäktsman?

Är det viktigare att vara Politiskt Korrekt än att skydda människor från våldtäkt och mord?

Reinfeldt regerar

Kulsprute-käften Maud O:s oväntade och oslipade utspel om "varannan kärringarnas" rann av Reinfeldts äggformade huvud som vatten på en gås, och som lök på laxen så sågar samme ägg-man nu helt utredningen om kvotering av kvinnor till börsstyrelser.

Inte bara det, utan han begraver frågan på samma djup som Jimmy Hoffa, Lars Danielssons pippande, och vad som egentligen fraktades på Estonia:
"Man behöver inte ersätta ett förslag med ett annat."

Tony Soprano hade inte sagt det bättre. Varje seger för det sunda förnuftet är ett steg bort från PK-mupparnas 35-åriga vansinnesstyre. Ser bra ut så här långt, Fredrico.

Jan "Mobbingoffret" Guillou

En sak jag har lärt mig i livet är att undvika folk som var mobbade i skolan. Jan Guillou, f d mobbingoffer, ägnar sitt liv åt att leka privatdetektiv, skjuta värnlösa djur, och försöka bli kompis med tuffa araber.

"Eskimåernas språk har 100 ord för snö. Det svenska språket har bara 1 ord för uppblåst, och det är 'Jan Guillou'"
- Annika Lantz

Brottas man med en gris blir man smutsig

Media har haft svårt att hitta rätt "vinkel" (det måste alltid vara en "vinkel", fakta är inte så viktigt) inför Anna Sjödin-rättegången, avseende SSU-ordförandens slagsmål och förolämpande av dörrvakten & folkhjälten Babak "Babar" Jamei. PK-mupparnas våndor förstår man av följande resonemang, tidigare publicerat av Fula Gubben på Flashback.

Självklart blir det medie-körningar från korrumperade vänster-journalister, i hopp om att skapa en opinion där Babar är en ljugande dörrvakt i mängden.

Det hela är dock lite knepigt eftersom Babar är invandrare, gubevars, och man kan föreställa sig känsliga diskussioner långt in på kvällskvisten när gänget i PK-bunkern skulle sortera prioriteringen.

TABELL för PK-analys av fallet "Babar och Grisen"
1. blond svensk <--> mörk invandrare
2. god socialdemokrat <--> okänt
3. proffspolitiker <--> läkare
4. damidrottsutövare <--> dörrvakt
5. kvinna <--> man
6. ca 30 år <--> ca 30 år
7. berusad <--> nykter

PK-bedömning:
Rond #2, 4 och 5 går till "Anna Sjödin"
Rond #1 och 7 går till Babar
Rond #6 är oavgjord

Rond #3 är ytterst svårbedömd. Är en proffs-politiker hos (s) mer eller mindre Politiskt Korrekt än en läkare? Här spelar individuella erfarenheter och fördomar hos PK-muppen in. Hade "Anna Sjödin" varit proffs-politiker hos t ex (m) hade det förstås varit fördel Babar. Men en socialdemokrat har ändå ett visst PK-kapital per definition. Och läkare, det vet man ju vad det är för dryga typer; pedofiler och golf-spelare hela bunten. Hmm... det lutar åt övervikt (!) åt "Anna Sjödin" här, men vi avvaktar första rättegångsdagen. Kanske visar sig Babar vara moderat eller EU-anhängare eller så (hoppas, hoppas).

"Anna Sjödin" får 3.5 PK-poäng, och Babar bara 2.5 PK-poäng....vilket leder till pågående propaganda-körningar i PK-mupparnas egna Goebbels-forum, dvs Aftonhoran och SVT. Att Träckspressen inte hängt på beror på att de är upptagna med att "granska" Sverigedemokraterna.

Inget av detta har förstås med den juridiska processen att göra. Får man hoppas.

Anna Sjödin möter Babar

Årets rättegång, kanske århundradets rättegång, innehöll bl a följande guldkorn:

"En ordningsvakt:
- Väninnan försökte ge mig en örfil. Jag knuffade undan henne. "Jag ska aldrig mer suga kuk", sa hon. Skeppström, pressekreteraren i SSU, sa att det var sista gången jag jobbade. Han skulle upp till Bodström på torsdag och se till att jag blev arbetslös."

***

"Väninnan C var nykter när hon i baren skulle beställa "en komplicerad drink som inte har något namn med olika likörer".
- Kanske var det därför bartendern uppfattade mig som berusad.
Så blev hon oförklarligt utslängd, och när hon låg i slasket utanför krogen lutade sig en vakt över henne och sa:
- Hora.
Sedan kom en servitris och sa:
- Hora."