Vad är riktig journalistik?

Kunskapen om vad riktig journalistik faktiskt innebär tycks begränsad hos många svenskar (inte deras fel -- bor man i Afrika vet man ofta inte hur snö ser ut), så här kommer ett exempel som kanske kan belysa.

För ett antal år sedan körde amerikanska "60 Minutes" ett TV-reportage som jag tyckte var riktigt bra journalistik. Programmet visades även i Sverige.

STORYN
En ung, svart man hade efter fullgjord examen fått anställning på en exklusiv finansfirma på Wall Street. Vi kan kalla honom Mr Blue. En av hans arbetsuppgifter var att handla med och administrera statsobligationer. Detaljerna kan vi skippa, men med denna typ av värdepapper bollar man med väldigt stora belopp. Utöver den sedvanliga köp och sälj-handeln fanns diverse administrativa och fiskala aspekter på detta uppdrag, som handlade om månadsbokslut och balansering av konton osv. I det här fallet fanns en speciell rutin som skulle följas, där finanshuset gjorde fiktiva affärer med amerikanska staten (deras riksbank) för att kontona dem emellan skulle vara i balans och marknaden vara aktiv. Inga egentliga pengar bytte ägare, utan det var en ren byråkratisk rutin.

Det gick bra för Mr Blue i hans jobb på mäklarfirman. Riktigt bra. Faktum är att hans trading omsatte större belopp än nästan alla andra finansvalpar. Detta gav honom fett med cred -- särskilt som en av få afro-amerikaner på firman -- och dessutom rejält med dollar-bonus.

Problemet var bara det, att hans väldiga omsättning visade sig komma från de byråkratiska sken-affärerna han gjorde med US Treasury (riksbanken). Mr Blue lyckades på något vis bokföra dessa som faktiska affärer, och de redovisades bland hans övriga trading-uppdrag. Och eftersom det handlade om affärer med staten som motpart, så var beloppen väldigt stora. Mr Blues föregångare på jobbet hade utfört samma sorts byråkratiska rutiner, men aldrig bokfört dem som "riktiga" affärer, vilket man inte heller skulle. Problem!

Arbetsgivaren var inte så road av detta, vilket liknade bedrägeri och dessutom var mycket pinsamt. Vad jag minns så var det avsked och polisanmälan som blev resultatet.

REPORTAGET
Detta är en intressant story med flera tänkvärda aspekter. Dessutom är den lite giftig, eftersom Mr Blue var svart, vilket alltså var ovanligt i den miljön. Här kan man pausa lite och fundera på hur en typisk svensk journalist hade hanterat storyn. Fundera på det.

"60 Minutes" gjorde i vilket fall ett ganska långt inslag, som presenterade skeendet på ett detaljerat tekniskt sätt, så att tittaren förstod vad Mr Blue skulle göra. Ett antal personer intervjuades -- Mr Blues arbetsgivare, som flugit i taket efter att ha upptäckt vad som försiggått, en neutral expert på finansiella rutiner, Mr Blues pappa, och förstås Mr Blue själv.

Samtliga parter fick yttra sig på ett behärskat och värdigt sätt, utan dolda kameror och utan att bli attackerade vid sina hem. Varje intervju var flera minuter lång, och pågick tills samtliga frågor besvarats. Inga konstiga klipp eller kameravinklar för att framställa någon som "ond" eller "god", utan objektivt och neutralt. "60 Minutes" egen reporter höll sig i bakgrunden, bortsett från att ställa några få avgörande frågor.

Reportaget avslutades utan något som helst ställningstagande -- man presenterade fakta i caset, och överlämnade till tittaren att ta ställning till vad som hade hänt. Detta sas uttryckligen från "60 Minutes"-studion.

Tre (minst) olika scenarier presenterades i reportaget:

1. Mr Blue hade avsiktligt bokfört dessa sken-affärer som verkliga, för att vinna status och pengar.
2. Mr Blue, som var nyanställd i branschen, fattade helt enkelt inte att sken-affärerna enbart var bokföringstekniska, utan noterade dem som riktiga. Han trodde sig alltså ha hittat ett sätt att göra riskfri business.
3. Arbetsgivaren hade klantat sig eller myglat på ett eller annat sätt, och utsett Mr Blue till syndabock.

Efter att ha sett "60 Minutes"-reportaget var det omöjligt att säga med bestämdhet vad som hänt, eftersom alla sidor fick komma till tals, och alla möjligheter belystes på ett rättvist sätt. Av alla de som såg inslaget så fanns det förmodligen åsikter som stödde alla 3 tolkningarna.

Detta menar jag är äkta journalistik -- en komplicerad story med intressanta undertexter (vad händer på Wall Street, hur går det för svarta i finansvärlden, får arbetsgivare bete sig så, osv), som presenterades på ett djuplodande och ingående sätt, utan pekpinnar eller tolkningar, och med lika stor respekt och utrymme given åt alla parter.

Föreställ er samma story hanterad av svenska journalister.