Stina Dabrowski & Politisk Korrekthet

Den i vissas ögon högst tvivelaktiga "journalisten" och PK-megafonen Stina Dabrowski har, efter lång och trogen tjänst i 1968-hyckleriets sold, belönats med ett nytt TV-program. Recensionerna var väl inte så där jättebra, men på Flashback uppstod i alla fall en debatt om "Stina" och hennes tidigare insatser i mediet. Men är hon verkligen "PK"? Och vad betyder egentligen "PK"?

Fula Gubbens svar:

Visst blir det mycket "PK"-snack ibland, men så handlar det också om en subtil indoktrinering som pågått i Sverige ända sedan början av 1970-talet. Det är som någon gammal science fiction-film -- en morgon vaknar man upp och inser att världen omkring en bara är en kuliss, bakom vilken djävulska krafter verkar. :-)

De flesta svenskar är så ingrodda i PK-tänkandet att de helt enkelt inte klarar av att ta steget utanför paradigmen och betrakta den utifrån. De kan väl hålla med om att det "blir mycket feminism ibland" eller "man måste kunna skriva fakta om invandrare"... men den Politiska Korrektheten skär mycket djupare än så, och genomsyrar svenskt medie- och debatt-klimat på ett så fullständigt sätt att det är mycket svårt att hitta fast mark utanför PK-härket, från vilket man kan betrakta det.

Politisk Korrekthet är mycket mer än att inkompetenta journalister automatiskt vinklar reportage mot "direktörer" eller för "invandrare" för att de tror att de måste göra det. Det är en subtil och skickligt genomförd indoktrinering av ett helt samhällsklimat, utförd via de kanaler som PK-vänstern kunnat diktera agendan för -- skolor, myndigheter, journalistutbildning, kultur- och samhällsredaktioner i dagstidningar och SVT + TV4.

Stina Dabrowskis absurda och helt meningslösa "scoop" om några hjärndöda högerextremister på andra sidan jordklotet utfördes enligt Politiskt Korrekt mall A-1. Det hade inget med journalistik eller bildning att göra, utan en tom gest som syftade till att sprida propaganda samt att förstärka Dabrowskis självgodhet.

Ett för båda parter gynnsamt förhållande finns mellan PK-propagandan och dess leverantörer, där personen själv stiger i aktning och samhällsstatus, genom att framföra korrekta (och normalt helt meningslösa) åsikter, vilka i sin tur förstärker PK-paradigmens ställning. Därmed blir journalistisk PK även ett enkelt karriärval, för den som inte orkar bli riksdagsman för (v) eller (s).

Det är möjligt att ett nytt begrepp i stället för "PK" skulle kunna lanseras, men enligt mig så är insikten om hur massiv, långvarig och skadlig indoktrineringen varit, långt ifrån fullständig hos de flesta svenskar.