Kan Sverige bli bäst i världen igen?

Det känns som väldigt länge sedan, men innan Olof Palme och hans förvirrade adepter satte klorna i Sverige så var vi faktiskt världens bästa land, enligt ett antal olika måttstockar. Detta var i slutet av 1960-talet. Kan det bli så igen?

Med en ny regering, och tecken på en omsvängning i samhällsklimatet, kanske man kan kosta på sig att vara lite optimistisk. Det känns som den nya regeringen skjuter in sig på ett antal nyckelområden där det gått rejält åt helvete i såssarnas händer:

1. grundskola & gymnasium -- slappt, odisciplinerat, kravlöst, den som är sämst sätter takten för resten (klassisk såsse-ideologi), osv

2. arbetsmoral -- sjukskrivningar för småsaker, synen på a-kassa som en försörjningskälla, diverse suspekta och tidigare okända sjukdomar som utbrändhet och "trötthet", långtidssjukskrivningar och förtidspensioner till höger och vänster

3. bidrags & ersättningsfusk -- allt från VAB-mygel till avancerade bedrägerier'

Däremot verkar man tyvärr inte ha några större planer på att åtgärda:

4. utomeuropeisk invandring av outbildad arbetskraft till ett land med relativt hög arbetslöshet (obegriplig politik av typen "hål i huvudet").

Punkterna 1-3 pekar alla i samma riktning, nämligen att skapa en känsla av kollektivt ansvarstagande och få folk att ta sig i kragen, vilket i sin tur påminner ganska mycket om hur Sverige såg ut under de bra åren på 1950- och 1960-talet, då 20- och 30-talisterna byggde upp ett stort välstånd genom att jobba hårt och hålla käften.

Sen kom pajaserna i 40-talistgenerationen och lyckades från 1970 och framåt förstöra det mesta med sina patetiska flum-drömmar om att frälsa världen med snällism och politisk korrekthet.