Journalisterna alltmer nervösa

En utveckling som många förutspått tycks närma sig med raska steg, dvs den traditionella nyhetsjournalistikens sönderfall -- särskilt i dagspress. Ingen torde sörja särskilt över detta i ett land som Sverige, där "journalistiken" kännetecknas av ideologisk vinkling och Bror Duktig-syndrom. För en svensk journalist är fakta alltid mindre viktiga än den politiskt korrekta vinkling som kan göras -- och om PK-vinkel saknas, då är det ingen nyhet.

De flesta svenskar ser på journalister ungefär som man ser på politiker; man vet att det mest är smörja, men rycker på axlarna åt eländet och ägnar sig åt sitt. De som trots allt känner ett visst engagemang i samhälls- och informationsfrågor har under senare år fått många kanaler att uttrycka sin avsmak (t ex såna här bloggar), och därutöver mötesplatser (t ex Flashback) där man kan beklaga sig och diskutera medias sorgliga tillstånd i PK-skäggens Sverige. Journalisterna själva har, med typisk brist på insikt och överdriven självbild, fortsatt brösta upp sig och fortsatt att pumpa ut sina förenklade snyfthistorier och atypiska politiska åsikter, uppenbart okunniga om hur ihålig klippan är som de står på med sina megafoner.

Men men, utvecklingen går inte att stoppa, och med det djupt utbredda missnöje som finns med den usla svenska "journalistiken", så kan det barka utför riktigt fort. Sjunkande upplagesiffror registreras för de tre största dagstidningarna, rättegångarna står som spö i backen, och journalisterna själva blir indragna i de mest suspekta sammanhang.

En riktig gammal bleeding heart-pajas som ser tecknen i skyn och blir rejält nervös är kulturchefen PER SVENSSON på Expressen. I en redan famös krönika
http://www.expressen.se/index.jsp?a=891209
lyckas Herr Svensson få Carl Bildts trevliga initiativ till en blogg (som inte ens är nytt) till ett hot mot demokratin. Hur detta hjärnsläpp hänger ihop måste man nog vara en riktigt rejält miljöskadad journalist-mupp för att fatta, och vad som är en mer anmärkningsvärt är hur genomskinligt Svenssons verkliga ärende är: han är rädd att bli arbetslös, och kanske ännu räddare för att en direkt dialog ska etableras mellan folkvalda makthavare och folket.

För hur skulle det se ut, om politikerna fick chans att förklara hur de tänker och vad de vill göra, utan att journalisterna fick filtrera och vinkla enligt sin PK/vänster-mall? Och hur skulle det se ut, om medborgarna kunde kommunicera direkt med politikerna, och ställa frågor och uttrycka sin oro i ärenden som journalisterna aktivt försöker begrava?

Hur skulle det se ut? Som fungerande demokrati, kanske?

Journalisterna, enligt den svenska, ideologiskt styrda PK-modellen, behövs helt enkelt inte längre. Den tekniska utvecklingen kommer att göra dem obsoleta. Det de gör är inte särskilt avancerat, och det hela har egentligen bara vilat på en enkelriktad distributionskanal som varit svår att rubba.

Om journalisterna hade skött sina yrkesmässiga åtaganden, och ägnat sig åt att gräva fram och rapportera objektiva fakta, istället för att försöka tvinga på befolkningen diverse (ofta obskyra) politiska åsikter, så hade fler än de själva sörjt över detta.

Om Per Svensson någon gång skulle bry sig om vad som sker i verkligheten, kan han kasta en blick i denna debatt:
http://www.flashback.info/showthread.php?t=449383


PS gott folk, Fula Gubben är tillbaka efter en längre tids semester. Ska försöka uppdatera bloggen mer regelbundet under våren. Lite PK-orgier i media och hjärndöda utspel från Måna Muslim torde kunna sätta fart på inspirationen!