Auschwitz-komplexet, uppföljning

(Läs vänligen nedanstående post först!)

Det är så självklart för oss i Sverige att släpa omkring ett litet Auschwitz-kors på ryggen att vi inte ens tänker på det. Men tar man några steg tillbaka, och funderar över denna oerhörda mängd propaganda, som är institutionaliserad via läromedel, politiska manifest och givetvis media, så måste man fråga sig -- varför? Vilken var just vår skuld? Varför ska vi harva detta årtionde efter årtionde? Gör andra länder det? (svar: inte på detta sätt)

Bortsett från Olof Palmes världssamvete-agenda, så finns givetvis en annan skuld i botten, nämligen vår nationella skuld över att ha fegat ur i andra världskriget. Genom att ta i riktigt ordentligt vad gäller Förintelsen, så kanske de andra länderna som offrade 100.000-tals människoliv för demokratin inte märker att Sverige gömde sig med svansen mellan benen medan Hitler for fram. Grovt uttryckt.

Detta Politiskt Korrekta propagandamaskineri (som ändå hade vällovliga syften) har sedan kanaliserats till att demonisera främlingsfientlighet och invandringskritik under 1980- och 1990-tal, och här börjar det se lite konstigt ut. Auschwitz-komplexet som så framgångsrikt trummats in i flera generationer svenskar (särskilt 40 och 50-talister) utlöser betingade reflexer i sammanhang som är helt väsensskilda.

Detta är inte nödvändigtvis någon medveten konspiration från de naiva PK-snällisterna från 1968 som dominerar i media & politik, utan det kan lika gärna vara en oönskad bieffekt, ett missöde i det Pavlovska betingnings-laboratoriet.

T ex: Någon liten gubbe skriver en ilsken insändare till lokaltidningen om att marockanerna på flyktingförläggningen stjäl äpplen i hans trädgård, och får då ett gemensamt svar undertecknat kommunfullmäktiges representanter från (s), (fp), (v) och (mp) där hans insändare fördöms och jämförs med antisemitisk propaganda, kristallnatt och Goebbels, och att vi alla måste kämpa gemensamt för att stoppa "rasismen" som hotar att förstöra vårt samhälle. Fackeltåg på kvällen.

Det finns inget sinne för proportioner; och inte heller någon precision. Man pratar om rasism och folkmord när man borde tala om främlingsfientlighet eller invandringsskepsis, och rent allmänt passar uttrycket "skjuta mygg med kanoner" sällsynt bra.

I slutändan är det förstås ett hån mot de som verkligen dog i Auschwitz, särskilt som vi i Sverige inte lyfte ett finger för att hjälpa dem.