Tsunami-myglet & Bernadotte-spåret

Mina vänner, det drar ihop sig inför en större showdown inom vår svenska Watergate, dvs det intrikata skumrask som bedrevs inom och utanför UD:s väggar i samband med den tragiska tsunami-katastrofen. Eftersom Fula Gubben fått intryck av att en del människor faktiskt läser denna blogg, så sammanfattas här en intressant hypotes om vad som egentligen hände.

1. Tsunami i Thailand.
2. På ett mycket tidigt stadium blir vissa personer hemma i Sverige privat larmade om att något allvarligt har hänt.
3. Dessa personer befinner sig i eller har anknytning till kungahuset.
4. Konung Carl XVI Gustaf, eller medarbetare, har en direkt-lina till UD och regeringen för angelägna nationella ärenden.
5. Hovet slår en signal till UD och söker info om vad som skett i Thailand, eftersom man har bekanta i området.
6. På UD vet man emellertid inte ett smack.
7. Den person som brukar veta saker på UD, Lars Danielsson, är försvunnen på okänd ort. Man söker honom utan att lyckas.
8. Förfrågan om vad som hänt i Thailand vidarebefodras även till dåvarande statsminister, Göran Persson.
9. Göran Persson vet inte heller någonting, och har inte hört något från Lars Danielsson.
10. Emellertid finns det, i Göran Perssons värld, ingen möjlighet att hovet & kungen skulle veta mer om något i Sverige än vad han själv gör.
11. Göran Persson avfärdar hovets fråga om Thailand, och somnar om (eller så).
12. UD:s växel, eller någon tjänsteman på jul-jour, försöker få tag på Lars Danielsson, som inte är anträffbar eller nåbar på det sätt han borde vara.
13. Samtidigt börjar det bli klart att något verkligen har hänt i Thailand.
14. Kaos och förvirring på UD.
15. Man får tag på Lars Danielsson, var nu denne var, som sätter sig in i situationen.
16. Göran Persson får en ny signal, nu från UD, eller CNN, eller så, att något faktiskt har hänt.
17. Faktisk krishantering och offentlig kommunikation dras igång, många timmar försenat.

Den avgörande punkten är alltså #11. Enligt min bedömning har detta scenario ett gott förklaringsvärde till hela mörkläggningen. Ingen kan tro att allt mygel som skett skulle vara enbart för att skydda en anonym tjänsteman som Lars Danielsson. Större saker måste stå på spel, t ex Göran Perssons rykte och ställning som nationens ledare.

Till detta läggs förstås även den redan klassiska frågan: var var Lars Danielsson? Med en älskarinna, kanske, hur som helst var han inte på plats. Två olyckliga skeenden samverkar alltså; Göran Perssons arroganta avfärdande av ett korrekt larm, samt Danielssons frånvaro.

Enligt teorin.

En intressant vinkel är också att det kan förklara kung Carl Gustafs kraftfulla agerande några dagar efter katastrofen, där han gjorde några offentliga framträdanden som väckte stor respekt och gensvar hos svenska folket. Kanske hade han ett personligt engagemang, på mer än ett sätt, i hela frågan?

Ovanstående teori bygger enbart på rykten och indicier. Sanningen lär komma fram, åtminstone så stora delar av den att vi kan betrakta mysteriet som "löst".

Stina Dabrowski & Politisk Korrekthet

Den i vissas ögon högst tvivelaktiga "journalisten" och PK-megafonen Stina Dabrowski har, efter lång och trogen tjänst i 1968-hyckleriets sold, belönats med ett nytt TV-program. Recensionerna var väl inte så där jättebra, men på Flashback uppstod i alla fall en debatt om "Stina" och hennes tidigare insatser i mediet. Men är hon verkligen "PK"? Och vad betyder egentligen "PK"?

Fula Gubbens svar:

Visst blir det mycket "PK"-snack ibland, men så handlar det också om en subtil indoktrinering som pågått i Sverige ända sedan början av 1970-talet. Det är som någon gammal science fiction-film -- en morgon vaknar man upp och inser att världen omkring en bara är en kuliss, bakom vilken djävulska krafter verkar. :-)

De flesta svenskar är så ingrodda i PK-tänkandet att de helt enkelt inte klarar av att ta steget utanför paradigmen och betrakta den utifrån. De kan väl hålla med om att det "blir mycket feminism ibland" eller "man måste kunna skriva fakta om invandrare"... men den Politiska Korrektheten skär mycket djupare än så, och genomsyrar svenskt medie- och debatt-klimat på ett så fullständigt sätt att det är mycket svårt att hitta fast mark utanför PK-härket, från vilket man kan betrakta det.

Politisk Korrekthet är mycket mer än att inkompetenta journalister automatiskt vinklar reportage mot "direktörer" eller för "invandrare" för att de tror att de måste göra det. Det är en subtil och skickligt genomförd indoktrinering av ett helt samhällsklimat, utförd via de kanaler som PK-vänstern kunnat diktera agendan för -- skolor, myndigheter, journalistutbildning, kultur- och samhällsredaktioner i dagstidningar och SVT + TV4.

Stina Dabrowskis absurda och helt meningslösa "scoop" om några hjärndöda högerextremister på andra sidan jordklotet utfördes enligt Politiskt Korrekt mall A-1. Det hade inget med journalistik eller bildning att göra, utan en tom gest som syftade till att sprida propaganda samt att förstärka Dabrowskis självgodhet.

Ett för båda parter gynnsamt förhållande finns mellan PK-propagandan och dess leverantörer, där personen själv stiger i aktning och samhällsstatus, genom att framföra korrekta (och normalt helt meningslösa) åsikter, vilka i sin tur förstärker PK-paradigmens ställning. Därmed blir journalistisk PK även ett enkelt karriärval, för den som inte orkar bli riksdagsman för (v) eller (s).

Det är möjligt att ett nytt begrepp i stället för "PK" skulle kunna lanseras, men enligt mig så är insikten om hur massiv, långvarig och skadlig indoktrineringen varit, långt ifrån fullständig hos de flesta svenskar.