Bordell-härvan: the show so far

Här följer en kronologisk sammanfattning av Bordell-härvan, även känd som Geijer-affären. Källor är bl a artiklar i Dagens Nyheter och Aftonbladet.

Maj 1976. Polisen griper bordellmamman Doris Hopp, som sedemera döms till två års fängelse. Utredningsmaterialet nämner ett antal kända svenskar som kunder hos de prostituerade. Domen överklagades till hovrätten, och åklagaren kallar då två nya vittnen, underåriga prostituerade. Överklagan dras tillbaka, och vittnena hörs aldrig.

1976. Sex med underåriga (under 15 år) var straffbart enligt dåtidens lagstiftning, under begreppet ”otukt”. Trots att underåriga prostituerade förekom i utredningen, valde åklagaren att inte väcka åtal kring detta; oklart varför. Att köpa sexuella tjänster av vuxna var vid denna tid inte olagligt.

Augusti 1976. Dåvarande rikspolischefen Carl Persson skriver några hemliga promemorior till dåvarande statsministern Olof Palme. I ett PM nämner Persson sex st högt uppsatta politiker och tjänstemän, vilka förekommit som kunder i bordell-utredningen. Ett av namnen var dåvarande socialdemokratiska justitieministern Lennart Geijer. Detta bedömdes vara en säkerhetspolitisk risk, särskilt som flera av de prostituerade var utländska (polskor). Palme väljer att inte diarie-föra PM:n, och låser in dem i ett kassaskåp.

Augusti 1976. Det hemliga PM från Carl Persson som innehåller specifika namnuppgifter pekar ut följande personer:
o Lennart Geijer, justitieminister (s)
o Thorbjörn Fälldin, Centerpartiets och den borgerliga oppositionens ledare, senare statsminister.
o Vice talman Cecilia Nettelbrandt (Folkpartiet).
o Riksbankschef Krister Wickman.
o Landshövding Ragnar Lassinanti
o Borgarrådet Hjalmar Mehr (s).

Hösten 1976. Maktskifte i svensk politik efter riksdagsvalet. Palme avgår som statsminister, och Lennart Geijer avgår som justitieminsiter.

18 November 1977. Dagens Nyheter avslöjar de hemliga PM:ns existens, och att Geijer nämns som en kund hos bordell-mamman.

19 November 1977. Emellertid har DN fel i vissa detaljer, bl a tidpunkten för när Persson skrev sina PM. Olof Palme använder dessa detaljfel till att snabbt och kraftfullt dementera hela DN:s artikel, och dementerar även att PM:t med namnen överhuvudtaget existerar. Geijer förnekar all inblandning i bordell-affären. DN viker ned sig för trycket, dementerar sin egen artikel och ber om ursäkt. Det hela sker så snabbt att övriga media aldrig hinner haka på. (i en tillbakablick 1991 beskriver DN:s chefredaktör Olof Palmes dementi som ”djupt ohederlig”).

22 november 1977. Den kände kulturjournalisten Sigvard Hammar döms för koppleri; han har både förmedlat kontakter mellan bordellen och sex-köpare, och även introducerat unga kvinnor för bordell-mamman, där de blivit ”anställda”.

2 maj 1978. TV-programmet Studio S avslöjar att PM:n som Carl Persson skrev till Olof Palme faktiskt existerar, tvärtemot vad Palme hävdat. Programmet har även intervjuat flera av de prostituerade kvinnorna.

9 maj 1978. Dåvarande statsministern Thorbjörn Fälldin (centern), lovar först att avslöja innehållet i PM:et. I Riksdagens debatt (initierad av hans egen parti-kamrat Gunilla André) backar han emellertid och säger istället att namnlistan måste vara felaktig, eftersom hans eget namn förekommer på den. Detaljerna i PM:et förblir hemliga, även om det nu till sist diarieförs (17 maj).

10 maj 1978. Carl Persson, numera landshövding i Halland, är inte road av att både nuvarande och föregående statsminister står i riksdagen och dömer ut hans polisiära arbete (dvs PM:n) som strunt och felaktigheter. Han kontaktar justitiekanslern (JK), Ingvar Gullnäs. JK tar sig an ärendet att bedöma Perssons arbetsinsats.

1 juni 1978. Justitiekanslern konstaterar att dåvarande rikspolischef Carl Persson inte begått något fel i samband med att hans PM om bordell-kunderna sammanställts. Perssons arbete bedöms alltså som vederhäftigt, även om ingen samlad bedömning av sanningshalten görs av JK. JK konstaterar dock att ett av utpekandena i PM:et bygger på flera oberoende vittnesmål (detta visar sig senare syfta på Lennart Geijer).

1978-1991. Mörkläggningen och nedtystningen av det känsliga ärendet leder till att bordell-härvan, även känd som ”Geijer-affären”, diskuteras mest i allmänna termer om journalistiska metoder och principer. Jan Guillou behandlar den i ”Nya Berättelser” (1982), och den i polis-utredningen direkt inblandade Leif GW Persson väver in tydliga hänvisningar till affären i sin debutroman ”Grisfesten” (1978, sedemera filmad som ”Mannen Från Mallorca”).

September 1991. På begäran av Svenska Dagbladet släpps hemligstämpeln på Carl Perssons 15 år gamla PM. SvD (och andra tidningar) konstaterar att Olof Palme ljugit i sin dementi 1977.

September 2004. Boken ”Makten, männen, mörkläggningen. Historien om bordellhärvan 1976” av Deanne Rauscher och Janne Mattsson ges ut på Vertigo förlag. Boken bygger på omfattande genomgångar av materialet kring bordell-härvan, samt intervjuer med de prostituerade. Ett stort antal namnkunniga personer, främst politiker, pekas ut som sex-kunder i Doris Hopps bordellnätverk på 1970-talet. Thorbjörn Fälldin och dennes partikamrat Olof Johansson är bland de utpekade. Media hakar på och skriver initialt en del om boken och affären.

Hösten 2004. I bokens utpekande av Olof Johansson finns ett fakta-fel på ett datum, som Johansson använder för att dementera hela utpekandet som lögn; han ska vid tidpunkten ha varit i USA. Media-debatten kring boken och bordell-härvan tystnar snabbt.

5 december 2007. Två av de (då underåriga) prostituerade i bordellhärvan håller presskonferens där man redogör för sina upplevelser på 1970-talet och namnger ett stort antal (ca 70 st) av sina kända kunder. Man förbereder ett skadeståndskrav. Den ena kvinnan (Eva Bengtsson) framträder personligen, den andra via ombudet advokat Nicklas Karlsson. Många av de uppgifter och namn som finns i boken från 2004 upprepas, inklusive Thorbjörn Fälldin och Olof Johansson. Ett namn som nu tillkommit är Olof Palme. Rauscher har sagt att hon avsiktligt utelämnade Palmes namn från boken 2004, eftersom det var så spektaktulärt att bokens trovärdighet skulle undergrävas. Emellertid bekräftar ett antal inblandade, inklusive utredare, att Palme funnits med som utpekad bordell-kund från första början.

... to be continued...